Bengt Forsberg och Hans-Erik Goksöyr förenades i en vÀlbesökt konsert i senromantikens tecken.
Konsert
Klavérfrossa
med Bengt Forsberg & Hans-Erik Goksöyr (piano)
Mark Falsjö (orgel)
Vreta klosters kyrka, 16/4
Som i söndags nĂ€r Bengt Forsberg och Hans-Erik Goksöyr förenades i en vĂ€lbesökt konsert i senromantikens tecken. Först ut pĂ„ repertoaren var organisten Mark Falsjös arrangemang av âJesus bleibet meine Freudeâ för tvĂ„ pianon och en orgel. Stycket ur Bachs kantat ges en kul och ovĂ€ntad tolkning med lekfulla och jubelartade utsprĂ„ng pĂ„ orgeln.
DĂ€refter Ă€r det dags för Rachmaninoff - den store tonsĂ€ttaren med de smĂ„ tonstegenâ. Nu Ă€r det senromantiken som stĂ„r pĂ„ menyn med âSvit nr 2, op 17â. Inledande stycket ges en högtidlig inramning, en festmarsch som strax övergĂ„r i mullrande basgĂ„ngar med mycket pedal, det Ă€r ju Rachmaninoff vi talar om. I âVals (Presto)â övergĂ„r par i piano till lekfulla och smĂ€ktande utsvĂ€vningar över tangenterna. Sömlöst avlöser Forsberg och Goksöyr varandra i en aldrig sinande ström av glittrande passager. Enorma uppladdningar fyras av och avslutas i rasande crescendon som skickar behagfulla rysningar utmed ryggraden. DĂ€rpĂ„ följer lugnet i andantinots âRomansâ dĂ€r anslagen Ă€r blygt trevande och prövande likt ett första kĂ€rleksmöte dĂ€r varje rörelse mĂ€ts pĂ„ vĂ„g. âTarantellanâ gĂ„r i bjĂ€rt kontrast till tidigare ljuvligheter med sina temperamentsfulla utfall.
Konserter för dubbelpiano erbjuds sÄ sÀllan. FÄ lokaler har tvÄ stÀmda flyglar, men i söndags bjöd Bengt Forsberg och Hans-Erik Goksöyr pÄ Klavérfrossa i Vreta klosters kyrka.
Visste du att Grieg har arrangerat Mozarts sonat nr 16 för tvenne piano? Den nordiskt svale romantikern frĂ„n grannlandet hörs tydligt i skira drillar och melodiösa klĂ€ttringar. I avslutande âRondoâ visar Forsberg och Goksöyr prov pĂ„ Griegs frivoliteter. Stycket ges ett raskt och kĂ€ckt tilltal fyllt av upptĂ„g och spontanitet.
Avslutningsvis ryske Alexander Glazunov och uruppförandet av Goksöyrs arrangemang av hans fjĂ€rde symfoni i Ess-dur, op. 48. Ryssarna kan var tungt pregnanta och melankoliska. Inledningsvis spĂ„rar jag det ansprĂ„ksfulla och monumentala, men sĂ„ sker nĂ„got. Likt en glĂ€nta som öppnas i solsken övergĂ„r det majestĂ€tiska uttrycket i lĂ€tta och lyriska passager. I kommande âScherzoâ spelar Forsberg och Goksöyr ut hela kĂ€nslopaletten genom gĂ€ckande och skojfriska tilltal. I sista satsen utmĂ€rker de sig med lidelsefull inlevelse och hisnande ekvilibristiska utflykter. En konsert som berör djupt in i sjĂ€len.