Grey Gardens i East Hampton i New York.
Dokumentär
Titel: “Mitt livs hotell”
Regi: Jenny Widell
Speltid: 49 minuter
Betyg: 4
Har premiär på Cnema i Norrköping 17/12, visas på SVT Play från 18/12 och i SVT 1 20/12 klockan 21
Bröderna Albert och David Maysles “Grey Gardens” (1975) brukar nämnas som en av de bästa dokumentärerna som spelats in. De följer två excentriska överklasskvinnor, mor och dotter Edith Beale, som lever i en stor förfallen sekelskiftesvilla i det välbärgade East Hampton i New York. De bägge träter mest om det förgångna och sörjer förlorade livschanser, sjunger för varandra och har helt gått in i sin egen isolerade värld.
Lite av samma stämning, men inte alls samma misär, finner vi i Jenny Widells varma, humoristiska och rörande film “Mitt livs hotell”. Vi får möta 66-åriga Maria Svensson som tillbringat i princip hela sitt liv på Hotell Stenkullen, eller som hon själv säger: “Jag har vuxit in i det”.
Bokstäverna i den gamla neonskylten har slocknat en efter en.
Vi är många som passerat hotellet längs E4:an och undrat om det över huvud taget är i bruk eller om det är övergivet. Maria Svenssons föräldrar köpte familjen Swartz fina gamla sommarboende uppfört 1863 och öppnade Hotell Stenkullen 1957. Sina verkliga glansdagar hade stället på 1960- och 70-talet när kungligheter och celebriteter gärna övernattade där.
Nu driver hon hotellet helt själv och under många år tog Maria Svensson också hand om sina gamla föräldrar som vägrade att lämna sitt livsverk. Filmen handlar om att ha en dröm och att skapa sig en plats i tillvaron som ständigt hotas av den föränderliga omvärlden.
Stenkullens värdshus hade sina glansdagar under 1960- och 70-talet, då huset var fullt av gäster. Många hittade dit efter att ha sett hotellet från den nybyggda motorvägen intill.
Staten tvångsinlöste marken 1965 för att bygga motorvägen rätt genom tomten och om den någonsin blir av så kommer Ostlänken att bli dödsstöten för det fina gamla hotellet. Genom åren har det också utsatts för stölder och otäcka inbrott, Maria Svensson är nu mycket selektiv med vilka gäster som får besöka henne.
Vi får följa den lite egna och barska hotelldirektörskan när hon gör allt från att ta bokningar och att bokföra till att smörsteka gös i köket och servera gäster, bädda sängar, städa de över 500 kvadratmetrarna och att klippa gräset. Likt sin far är hon en samlare, stället är belamrat med gamla fina saker.
Maria Svensson var ensambarn och kunde bli irriterad på sommargästernas barn. “En gång bet jag en tjej i armen”, minns hon.
“Mitt livs hotell” är en film om en kvinna som formats i en trygg och lekfull, men också något avskild och skyddad miljö. En berättelse om ensamhet och längtan efter kärlek. Om det stora problemet med tillit, att våga släppa in andra i sitt liv. Maria Svensson är rolig och kvick, men vi skönjer också en djup sorg och saknad i hennes röst och blick, hur hade ett annat liv tett sig?
Maria Svensson framför Stenkullens välkända fasad, alldeles intill motorvägen i höjd med Norrköping. Bild ur filmen "Mitt livs hotell".
Maria växte upp i en 600 kvadratmeter stor byggnad omgiven av fontäner och statyer.
“Mitt livs hotell” är en väldigt bildskön film, det är inte alltid fallet med svenska dokumentärer. Här pendlar vi mellan Jenny Widells eget intima dokumentärfoto inne i hotellen till Camilla Skagerströms (mest känd för sitt arbete med Malik Bendjellouls Oscarsbelönande “Searching for Sugarman” (2012)) trolskt vackra vyer som förhöjer hela filmen med sin magi. Det växlar med gamla fina filmsekvenser på Maria Svensson som flicka, med de där härligt starka färgerna och den lite suddiga bildkvaliteten som återigen för tankarna till bröderna Maysles film. Här, i en trädgård med påfåglar, getter och lekande barn får vi verkligen en känsla för den paradisiska pastoral Hotell Stenkullen en gång var.
Jenny Widell har skapat en “Grey Gardens” på östgötska.