Konstrecension
Digitalbeast
Objekt
Galleri Skådebanan
Visas till den 7 april.
När Johan Lindgren nu återupptar sin konstnärliga karriär med den första separatutställningen på nästan fyrti år, gör han det med en generellt annorlunda show. Man kan se den både som en installation och som en skulptur/objektutställning. Här finns gott om möjligheter till utsvävningar i fantasin. Exempelvis kan man låta sig mötas av framtiden, via olika uttryck för dataspråk och det artificiella, gröna ljus som lokalen badar i.
Som helhet betraktat är utställningen mycket jämn och homogen. Det är bland annat därför installationstanken föresvävar mig. Varje objekt är utfört med minutiös skärpa. Den tid som gått åt till att färdigställa alltsammans gör att jag ändå föredrar att betrakta varje del som en solitär, eller i varje fall som ett objekt som står på egna ben och talar för sig självt.
Två mer skulpturliknande verk är huvudsakligen uppbyggda av kopparrör. "Kubens hemlighet" utgör en evighetsslinga – utan vare sig början eller slut. Den här skapelsen ger av någon anledning ett intryck av att inte väga mycket mer än en papperskasse, trots att den är tämligen kompakt. Konstruktionen kan säkert bestå av ett hundratal löpmeter kopparrör. De som besöker utställningen kan roa sig med att fundera på hur intrycket av lätthet uppstår.
Tre bestar vaktar dels varandra, dels de övriga skulpturala inslagen, men kanske också hela sammanhanget. Vad bestarna står för i övrigt framgår inte utan vidare. Jag tänker mig att de, eller i alla fall någon av dem, har till uppgift att försöka registrera falska uppgifter som florerar på nätet. Det känns som om "Nätet" tillfälligt har lånat ut de här "komponenterna" för att vi ska få ett hum om djupet i dess egen komplexitet.