Det finns egentligen inte så många skäl till att göra popsånger som är längre än sju minuter. Oftast är det något av dessa tre: symfoniska ambitioner, långa textmassor som ska levereras eller målsättningen att långsamt bygga stora känslor.
Christian Kjellvander har inga symfoniska ambitioner och han skriver inte exceptionellt långa texter. Men han letar definitivt stora känslor. Och han finner dem, ofta. Sen håller han fast.
På den nyligen utkomna skivan ”Wild Hxmans” är det flera låtar som drar iväg över 7 minuter. Och det finns skäl. Sakta faller du som lyssnare ner i en melankolisk mollvärld och väl där är det vackert och spännande att vara. Fint att låta minuterna gå och stämningen byggas långsamt.
Det funkar hemma. Med hörlurarna på. Live kan det vara svårare. Ett glest besatt Backstage, initialt med barmusiken fortfarande på i bakgrunden och taklamporna tända, är inte det optimala stället att sjunka in i Christian Kjellvanders musik. Men han och bandet, tre man starkt, gör sitt bästa för att bygga stämning. Och sakta men säkert lyckas de. Ljudet tätnar, gitarrerna växer och dynamiken blir tydligare. Då landar också rösten rätt. Christian Kjellvander är i sina bästa stunder en av de allra bästa sångarna vi har. En fullvuxen crooner i cowboyboots. En countrysjäl i Leonard Cohen-land.
Det blir tillslut en arbetsseger för Christian Kjellvander. Med höjdpunkt i den gamla fina Songs Of Soil-låten ”Jesus” och en magnifik avslutning i en hypnotisk, tio minuter lång, version av ”Curtain maker”, senaste skivans centrala spår. Sen är det bara att surfa hem extranumren och låta rundgången följa publiken ut i novemberregnet.