Empati med existenserna i socknens utkanter

Assars far och Nollbergas okrönte historiekung behöver knappast någon presentation. Han ger oss livet snett underifrån med galghumor.

"Egen tid", "Det skymmer" och "Royal". Målningar av Ulf Lundkvist.

"Egen tid", "Det skymmer" och "Royal". Målningar av Ulf Lundkvist.

Foto: Christer Fällman

Recension2020-05-18 11:30
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Konst

Ulf Lundkvist: Måleri och grafik

Galleri Sander i Linköping. 

Pågår till 3/3.

Ulf Lundkvist (f 1952 i Norrköping) har sedan slutet av 1970-talet, efter Konstfack, roat och oroat med sin oefterhärmliga, svärtade stil. ”Mannen med näsan” och elake Razor är exempel på hans figurer.

På 2000-talet flyttade Lundkvist tillbaka till Östergötland och Krokek. Landsbygdens perspektiv på tillvaron är alltid given. Ofta finns ett svunnet Sverige i klangbotten, men nutiden är måltavla för delvis giftiga pilar.

På sin nya utställning visar han ett 20-tal målningar och ett dussin svartvita grafiska blad. Vemod, saktmod, nostalgi varvas med glimten i ögat. Den stackars hunden i målningen ”Borta med vinden” ser sorgsen ut vid en ett litet gravkors med dito slokande blomma. Det är rörande men aldrig förtvivlat läge.

Driften med vår tids vanliga ordklichéer är påfallande i ”Egen tid”. Ensam, liten fågel sitter på gren. Hur kul är det? Lite mera kvällsmysig stämning finns i ”Royal”, biografkväll med varmt ljus från fordomdags. Ensam stuga med skorstensrök heter passande ”Det skymmer”.     

Bland de grafiska bladen blir man glad åt ”Mordkommissionen”, deckare bland enar. ”Viby kyrka” finns alltid med i den lundkvistska narrativet. ”Märklig hatt” med bärarens stora kran skulle väl knappast göra succé på catwalken i Paris. Men kul är det alltid. 

I hans bilder finns alltid mänsklig värme och empati. I första hand för dem som lever på marginalen, i socknens utkanter.