Småsouliga popartister med stora röster råder det ingen brist på under denna Bråvallafestival, men till skillnad från Ddumba, Halsey och andra kollegor är Beatrice Eli lite mindre organisk och har lite mer intressanta texter (för den som bryr sig om det i festivaltröttman).
Fyrmannabandet pumpar på bakom sina elektroniska manicker och Eli lägger sin snygga röst över de varma synthpadsen. Oftast mörk och bluesig, men i undantagsfall visar hon prov på fint omfång och unnar oss lite läcker huvudklang.
Hon är stenhård i sitt uttryck, men också välkomnande. Allra finast blir det när hon bjuder in publikens vita cismän att sjunga med i queerhymnen "Girls". Då blir det varmt i regnet.