Gotisk kostymdeckare med Edgar Allan Poe

Skräckförfattaren utreder rituella mord i ett stämningsfullt men överlastat metamysterium.

Mordutredaren Augustus Landor (Christian Bale) får hjälp av författaren Edgar Allan Poe (Harry Melling) i "The pale blue eye".

Mordutredaren Augustus Landor (Christian Bale) får hjälp av författaren Edgar Allan Poe (Harry Melling) i "The pale blue eye".

Foto: Scott Garfield/Netflix © 2022

Recension2023-01-05 11:59
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Deckare/Drama

Titel: The pale blue eye

Visas på: Netflix

I rollerna: Christian Bale, Harry Melling, Gillian Anderson

Regi: Scott Cooper

Speltid: 128 min

Betyg: 3

Året är 1830 och vi befinner oss på den amerikanska militärskolan West Point. Den lokale detektiven Augustus Landor (Christian Bale) kallas in för att utreda ett mord. En kadett har hittats med hjärtat utskuret ur kroppen. Landor får assistans av en skarp ung insider, ingen mindre än Edgar Allan Poe (Harry Melling).

"The pale blue eye" är en fiktiv historia baserad på en roman av Louis Bayard. Skräckförfattaren Poe gick visserligen på West Point under samma period, men berättelsen är ett slags "tänk om?" som placerar Poe i ett gotiskt mordmysterium och en tragisk romans som kunde ha format hans författarskap.

Fler döda kroppar dyker upp och Landor hittar ledtrådar som tyder på att seriemördaren har utfört ockulta ritualer. Utredningen påminner bitvis om Roman Polanskis mästerliga "The ninth gate" från 1999, som handlar om en antikvariedetektiv som letar efter en bok skriven av Djävulen själv.

"The pale blue eye" saknar tyvärr samma nerv. Även om en angenäm ockult stämning förstärks av vargavintern som känns kall och oförlåtande. Däremot blir tonen lidande av att historien studsar runt mellan satanistskräck, hämndthriller, romantik och klassiskt mordmysterium utan att hinna bottna.

Trots det är "The pale blue eye" ändå en imponerande välspelad och dyster skapelse, sevärd även som metareferens till goternas urförfattare.