Lite snopen blev jag allt, jag trodde att jag gick till den i kyrkomusikprogrammet annonserade Sven-David Sandströms ”Frihetsmässa” med brass och orgel. Härav blev intet.
Men det finns ingen anledning att vara besviken; Kammarkören bjöd på ett jättefint program med ”hits” ur den nordiska körlyriken. Härligt att den fick utrymme och gavs så övertygande tolkningar. När jag utbildade mig ansågs den lite unken och förbrukad . Och visst: tonspråket tillhör en annan tid – men skönhet flyger tack och lov fritt och låter sig inte begränsas av i vilket decennium den ursprungligen hört hemma.
Slitstarka och vokalt tacksamma klassiker som ”I Seraillets have”, ”Kung Liljekonvalje” och ”Stjärntändningen” sjöngs balanserat och genomtänkt, detsamma med Karl-Erik Welins körvisor – små pärlor att låta sig tjusas av.
Marie-Louise Beckman förfogar över mycket goda sångare, såväl beträffande rösterna som det mentala, koncentrationen, förmågan att hålla en hög och jämn nivå hela programmet igenom. De är tränade och äger ett gott ”kör-gehör”, till exempel behärskar de ofta svårhanterade terser på ett påtagligt bra sätt.
På tal om behärskning: klarinettisten Dan Larsson kontrollerar pianissimon som är så subtila att de nästan inte finns. Det var fascinerande att höra honom på egen hand med ett instrument så sällsynt rikt utrustat med expressiva möjligheter. Satsen ur Messiaens ”Kvartett till tidens ände” skakade om, men på ett stillsamt sätt - och här utnyttjade Larsson katedralens akustik som jag gärna sett att även Beckman och kören gjort mer av på sina ställen.
Övergången från denna musikaliska apokalyps till ”Uti vår hage” var brutal, men annars var programmet väl komponerat.