Konsert
Östgötabandet
Betyg: 3
Svenska jazzsviter
Studion i Linköping 21/9
Upplägget var mer ambitiöst än ”bara” en rad låtar efter varandra, ”sviter” var ett relevant begrepp. Det kändes bra att denna septett av synnerligen kompetenta musiker den här gången famnade över ett större område än vad som kanske är vanligt.
Det rörde sig om tunga upphovsnamn: Ann-Sofi Söderqvist, Georg Riedel och Örjan Fahlström – imponerande! Söderqvist känner jag i första hand som en ”storbands-människa”, och till en del klingade hennes ”In a Gilian mode” av rutin och skrivsätt från det området. Det var rikt på varierat innehåll, och det generösa utrymme som fanns för solister påminde om hur väl tillgodosedda Östgötabandet är med den varan. Jag lyfter inte fram någon speciell på bekostnad av de andra, samtliga är hörvärda.
Verkets olika delar, med olika tempi och karaktärer, gick sömlöst över i varandra, något som kräver kompetenta musiker
Riedel representerades av tre låtar som musikerna själva satt samman till en svit. Här spelade Olle Bohm vibrafon istället för trummor, vilket gav en särpräglad klangbild. Musikens lugn, eftertänksamhet och den där Riedelska klurigheten var tilltalande, men berörde mig mindre än Söderqvists svit.
”What if” av Örjan Fahlström drog bitvis åt konstmusikhållet. En fascinerande komposition! Här var det mindre av pröva och känna sig för, mer av ett stadigt statement! Bandet spelade övertygande, härligt att få höra dem i ett sådant här sammanhang.