Messiah Hallberg gjorde sin "sista" show i Linköping.
Show
Messiah Hallberg
"Ett livsverk med humoristisk touch”
Sagateatern, Linköping 21/10
3/5
Enligt honom är det alltså Hallberg…Lennon…McCartney och möjligtvis i den ordningen om komikern själv fick bestämma.
“Det här är min sista show” säger han och förklarar sedan att han självklart valt att avsluta i Linköping. Det är upp till var och en i publiken att välja själv om man vill tro på komikern som spelar sin roll så pass bra att det är svårt att veta vart gränsen mellan karaktären och honom själv går – glöm inte att han är son till skådespelarna Marie-Louise Werklund-Hallberg och Nils Hallberg, som jobbat med ingen mindre än Ingmar Bergman. Möjligtvis är det från föräldrarna som Messiah ärvt sina skådespelartalanger för rollen som en töntig överklass-snubbe från Stockholm spelar han så väl att man kan tro att det är hans riktiga personlighet.
I showen “Ett livsverk med humoristisk touch” upplevs Messiah som spontan och kaotisk och någon inövad rutin är svår att genomskåda. Mitt i hans självgoda jämförelse med Beatles-genien (som möts av minimala skratt) vänder komikern sig plötsligt mot publiken längst fram och börjar sedan att förklara varför de borde ha skrattat. Messiah fortsätter sedan att sporadiskt under kvällen att urholka raden längst fram för skratt. Även om publiken är en aning blyga så löser den skickliga komikern detta genom att veta när han ska fortsätta skämta eller taktiskt gå vidare.
Messiah Hallberg presenterar gärna sig själv som "geni".
Ungefär halvvägs in på showen så tystnar skratten samtidigt som Messiah pratar om sin bortgångne kollega Adam Alsing som dog i sviterna av covid. Komikern delar med sig om hur han höll kontakt med Alsing under hans vistelse på sjukhuset och att de till och med fortsatte att skratta och skriva skämt om viruset. När han gick bort så kom det som en chock förklarar Messiah.
Det är kvällens mest känslomässiga och fina ögonblick. Han går sedan vidare och pratar om allt möjligt – lite mer skämt på publikens bekostnad, sedan lite om kriget i Ukraina och så vidare. De bästa bitarna av kvällen är när Messiahs skruvade personlighet får ta plats och när skämten faller på hans bristfälliga karaktär istället för de många skämt som olyckligt faller på publikens bekostnad. När han sedan tackar och kliver av scenen, känns det ändå som att man skrattat nog för hela veckan.