Den store svenske serieskaparen Claes Reimerthi gick ur tiden förra året. Nu finns två nya fina böcker som samlar delar av hans stora produktion.
Att kalla Claes Reimerthi för mångsidig är sant i dubbel bemärkelse, eftersom han var en serieskapare med många strängar på sin lyra. Han var mest känd som "Fantomen"-författare, men skrev även manus till så vitt skilda serier som "Bamse", "Lilla Fridolf", "Kerry Drake" och "91:an". Han var också sannolikt Sveriges mest produktiva serieförfattare någonsin och bara "Fantomen"-äventyren blev till slut över 200 till antalet. Lägg därtill ett stort antal artiklar om serier samt åtminstone två monografier om serieskapare, så inser vem som helst att Reimerthi lämnade ett stort tomrum i Seriesverige efter sig när han gick bort i juli 2021.
I slutet av förra året gav Egmont ut två böcker, bägge dedicerade till minnet av Reimerthi. Det är två sinsemellan väldigt olika böcker, som tillsammans ger en bra bild av hur mångfacetterat hans författarskap var: "Fantomen – Mörkrets hjärta" samt "91:ans historiska äventyr".
Det var främst som "Fantomen"-författare Claes Reimerthi gjorde sig ett namn. Under fyra decennier var han tongivande inom Team Fantomen (som den svenska licensproduktionen kallas). "Fantomen" – liksom i princip samtliga serietidningar – hade dragits med vikande försäljning sedan slutet av 70-talet, och 1994 bestämde redaktionen sig för att försöka förnya tidningen.
Huvudansvarig för detta arbete blev förstås Reimerthi. Förutom en modernisering av själva huvudserien inleddes en följetong i tidningen. Den skulle publiceras i kortare avsnitt om åtta sidor vardera, och fick namnet ”Mörkrets hjärta”. Den pågick mellan åren 1994 och 1996. Det är denna följetong, tillsammans med en prolog gjord 1985 och en epilog publicerad i "Fantomen Krönika" 2009, som nu samlats i en tjock inbunden bok, tryckt i 1000 numrerade exemplar. Totalt rör det sig om drygt 400 sidor, vilket gör "Mörkrets hjärta" till det i särklass längsta "Fantomen"-äventyret någonsin.
Att kalla ”Livets eld” för en prolog är en sanning med modifikation. Äventyret, som tecknades av Hans Lindahl, publicerades redan 1985 och var då tänkt som en avslutad berättelse. För egen del är nostalgifaktorn hög; "Fantomen" nummer 19/1985 var ett av de allra första "Fantomen"-nummer jag köpte. Historien är av det kusligare slaget med en hel del övernaturliga inslag. Normalt är just de episoderna de jag gillar minst, men Reimerthi lyckas göra berättelsen både spännande och läsvärd, trots att han var tämligen ”färsk”.
Claes Reimerthi gav Lee Falks hjälte Fantomen helt nya dimensioner i sin version under 1990-talet.
När huvudäventyret publicerades nio år senare hade jag slutat köpa tidningen, eftersom man då börjat färglägga serierna. Som tur är har Egmont haft den goda smaken att trycka samtliga serier i boken i gnistrande svart-vitt. ”Mörkrets hjärta” är en ovanlig Reimerthi-serie på så sätt att han, när serien började, inte hade en aning om hur den skulle sluta. Resultatet blev en vindlande berättelse som innehåller ”det bästa av det mesta” när det kommer till "Fantomen"-äventyr: råbarkade busar i Morristowns ruffigare kvarter, djungeläventyr, övernaturliga krafter och utdrag ur Fantomenkrönikan där någon förfader tampas med olika illgärningsmän.
Man kan tro att resultatet blir spretigt, men Reimerthi visade vilken skicklig manusförfattare han var genom att göra en berättelse som känns fullt logisk och sammanhängande. När redaktionen bestämde sig för att avsluta moderniseringsexperimentet 1996 – tidningen sålde inte bättre och läsarna var inte förtjusta i de nya inslagen – fick Reimerthi direktiv om att avsluta följetongen innan årets slut. De intrigtrådar han låtit spreta knöts ihop tämligen snabbt och intrycket blir ofrånkomligen att slutet känns framstressat. Den epilog som Reimerthi och Boix gjorde när följetongen repriserades första gången, i "Fantomen Krönika" 2008, mildrar detta en aning. Låt inte detta avskräcka er från att läsa serien: anledningen att jag tyckte att slutet kom för snabbt är att jag gärna läst 2–300 sidor till! ”Mörkrets hjärta” är ett sprudlande äventyr av den förmodligen bästa "Fantomen"-författaren någonsin.
Steget mellan "Fantomen" och "91:an" kan verka långt. "Fantomen" är en äventyrsserie och "91:an" en humorserie av buskistyp. I de serier – med manus av Reimerthi och teckningar av Gert Lozell – som samlas i boken "91:ans historiska äventyr" har man emellertid satt in figurgalleriet i ett nytt sammanhang. I tre längre äventyr, gjorda mellan 2002 och 2021, har man förflyttat 91:an, 87:an och de andra personligheterna runt Klackamos regemente från nutid till olika historiska perioder. I stället för kortare humorserier så var dessa serier humoristiska äventyrsserier på mellan 60 och 80 sidor, tydligt inspirerade av fransk-belgiska förlagor. Anledningen till att Reimerthi valde att låta dessa berättelser utspelas i historisk tid har faktiskt viss "Fantomen"-koppling. De historiska äventyren har alltid varit bland de mest populära "Fantomen"-serierna och några av Reimerthis bästa manus var just sådana historiska äventyr.
Inspirerad av belgiska serieskapare gjorde Claes Reimerthi om Rudolf Petterssons gamla "91:an Karlsson" till ett historiskt äventyr.
De tre äventyren utspelas under trettioåriga kriget, skånska kriget samt åren innan mordet på Gustav III. Det kanske inte låter som ideala perioder att göra skämtsamma äventyr av, men Reimerthi och Lozell lyckas förvånansvärt bra. Av de tre äventyren är min favorit det andra. Mixen mellan humor och spänning är i denna episod närmaste fulländad. De två andra episoderna är också mycket bra, och Reimerthi visar att han litar på att det övriga figurgalleriet kan föra historien framåt. I det sista äventyret förekommer 91:an och 87:an tämligen sparsamt och det är i stället övriga karaktärer som driver historien. Främst gäller det 87:ans intill förväxling lika mor, som får ikläda sig rollen som ”klok gumma”. Av någon anledning förekommer hon inte i den första episoden), vilket gör den historien till den i mitt tycke minst lyckade.
Arbetet med samlingsvolymen "91:ans historiska äventyr" pågick medan Claes Reimerthi fortfarande levde. Det var därför han själv som skrev det kringmaterial som förekommer i boken. Det ger förstås en omistlig inblick i arbetet med serierna, men det känns ledsamt att läsa om de planer på framtida historiska äventyr han hade, men som nu aldrig blir verklighet.
De två böcker ger en bra inblick i Sveriges kanske bäste serieförfattares värv. Samtidigt är det bara toppen på ett isberg, eftersom Reimerthi skrev manus till tusentals seriesidor. Böckerna kan inte få annat än mina varmaste rekommendationer.