Men i kväll är det en vecka kvar och julens alla förväntningar fyller tanken och för kvällen strupen. Två av Sveriges främsta sångare står på scenen i Saab Arena i Linköping och ger ljud till den stundande högtiden. Med röster som fyller arenans alla hörn är kvällen Malena Ernmans och Tommy Körbergs. Tillsammans med femton musiker, som dels täcker skalan från fiol och blås till elgitarr, och dels agerar kör, framför Ernman och Körberg sånger som hör säsongen till. Repertoarmässigt sträcker sig konserten från mössen i Disneys Askungen till ”O helga natt”, och i övrigt framförs melodier som hade man googlat på december och jul samtidigt. Det är jazz och pop, det är tradition och klassiskt, och det är sånger som vi hört med Boney M och Tomas Andersson Wij.
Uteslutande framförs sångerna på svenska, eller också har de översatts till svenska. Det är lek och allvar som delar scen ikväll. Körberg har en ensam, återkommande dialog med en tyst tomte. Ernman hjular och använder hela sitt minspel. Man rör vid allvarliga ämnen i mellanprat, och fångar enkla poänger. Som allra bäst är både Ernman och Körberg när de framför klassiska stycken. Det är då arenan drar efter andan och rösterna på scenen fullständigt exploderar. Ernman är som absolut bäst när hon förfogar över hela röstregistret. När hon väljer att sjunga med en spröd sopranröst är det vackert, men de nyanser och särdrag som karaktäriserar henne är mindre framträdande där. Körberg briljerar också som mest när han sjunger med eftertryck och låter tonerna få fullt utrymme, men lämnar aldrig sitt röstmässiga särdrag oavsett genre.
Roligast är konsertens Disney-medley där falsettsång och galna uppträdanden avlöser varandra. Och ska jag nämna personliga favoriter utöver ”Ave Maria” och ”O helga natt”, är översättningen av Lennons ”Happy Xmas (war is over)” den sång som känns mest angelägen.
Men nedräkningen är oundviklig. Om en vecka är det uppätna julbord och halvätna Alladinaskar som gäller såhär dags. Och jag fortsätter undra om det inte är våra förväntningar och den där skönsången om jul inför den som egentligen är det bästa med jul. Och så Karl-Bertil Jonsson förstås.