Violinisten Malin Broman fanns redan tankarna när Daniel Börtz skrev sin ”Double Concerto for one”.
Konsert
Dubbelkonsert för en
Norrköpings Symfoniorkester.
Dirigent: Simon Crawford-Philips.
Solist: Malin Broman, violin och viola.
De Geerhallen 23 mars
Komponisten Daniel Börtz är en mycket produktiv man, hans penna har skapat många kompositioner i vitt skilda genrer. Själv minns jag speciellt hans samarbete med Ingmar Bergman när de på Kungliga Operan iscensatte ”Backanterna”1991.
Börtz, som var elev till Rosenberg, Blomdahl och Lidholm, har verkat i den senromantiska andan om än med modernistiska inslag. Tillsammans med sin nästan jämnårige kollega Sven-David Sandström har de i konstmusiken stått för en del av nytänkandet i början av 2000-talet.
Violinisten Malin Broman fanns i tankarna när Börtz skrev sin ”Double Concerto for one”, de har samarbetat tidigare och har haft en dialog under skapandeprocessen. Broman är förste konsertmästare i Sveriges Radios Symfoniorkester.
"Man upplever det nästan som att solisten improviserar och känner sig fram i ett lågmält tilltal. Man tvingas att spetsa sina öron", skriver vår recensent.
I dubbelkonsertens tre satser har violan huvudrollen i yttersatserna och violinen i mellandelen; olika röster sida vid sida. Kompositionen börjar försiktigt och nästan sökande i solostämman. Man upplever det nästan som att solisten improviserar och känner sig fram i ett lågmält tilltal. Man tvingas att spetsa sina öron.
Mot detta står orkestern som dels interpunkterar, dels bygger upp stora klangmoln som plötsligt bara spricker och försvinner. Solisten är hela tiden i fokus och pauserna, utrymmena mellan de olika musikaliska aktiviteterna, är viktiga.
Malin Broman lyckades hela tiden skapa en känsla av förväntan där känslor av både skönhet och oro rymdes.
Broman lyckades hela tiden skapa en känsla av förväntan där känslor av både skönhet och oro rymdes. I slutdelen tunnades aktiviteterna ut mot tystnaden.
Ludwig van Beethovens ”Symfoni nr 7” uruppfördes 1813 och är en jublande och euforisk segermusik. I centrum står den mycket rytmiska artikulationen. Allt detta tog dirigenten Simon Crawford-Philips fasta på med besked. Här lämnades ingen rast och ro när de dramatiska effekterna stod i centrum.
Crawford-Philips är en ivrig musikant och fanns alltid alert på plats där han behövdes som bäst. Han gjorde Beethovenmusiken till en stor energiboost.
Engelska Ethel Smyth komposition ”On the cliffs ofCornwall” inledde konserten med svällande klanger och stora emotionella kast. Detta är musik med impressionistiska kvalitéer och med naturen ständigt närvarande.