Börtz är bättre än självaste Mozart!

I mästarmötet mellan den levande svensken Daniel Börtz och tysk-österrikaren Wolfgang Amdeus Mozart, en av musikhistoriens verkliga tungviktare, avgick Sverige förstås med segern. Dramatenstjärnorna Stina Ekblads och Hanes Meidals läsning av Kjell Espmarks dikt "Skapelsen" gav Börtz sinfonia tyngd, men det var framför allt sångarna Daniel Carlsson och Johanna Rudström som utmärkte sig.

Patrik Ringborg dirigerade även det andra uppförandet av Daniel Börtz "Sinfonia 13" och countertenoren Daniel Carlsson gav verket en översinnlig känsla med sina manligt höga toner.

Patrik Ringborg dirigerade även det andra uppförandet av Daniel Börtz "Sinfonia 13" och countertenoren Daniel Carlsson gav verket en översinnlig känsla med sina manligt höga toner.

Foto: Caroline Kvick

Recension2023-10-06 10:50
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Konsert

“Börtz & Mozart”

Norrköpings Symfoniorkester

Dirigent: Patrik Ringborg

Solister: Daniel Carlsson (contratenor), Karl-Magnus Fredriksson (baryton), Johanna Rudström (mezzosopranen)

Recitatörer: Stina Ekblad, Hannes Meidal

De Geerhallen i Norrköping 31/8

Jag har tidigare konstaterat att Mozart gör sig bäst på film. Hans 25:e symfoni för en numera direkt till stämningen i Milôs Formans "Amadeus" (1984). Det unga geniet lär ha komponerat den på bara ett par dagar och tidens förromantiska Sturm und Drang-stil, melodin, den pulserande rytmen och tempots dynamik är oförutsedd och ändras snabbt i dramatik för att just förmedla känslan av känslor, frihet och individualism, ljus och mörker. Symfoniorkestern värmer upp publiken inför vad som skall komma.

Det var just Patrik Ringborg som dirigerade uruppförandet av den nu 80-årige Börtz "Sinfonia 13" med Kungliga Filharmonikerna 2019. För kvällen framfördes den i sin helhet för andra gången och det i Norrköping!

Sinfonian är inspirerad av Kjell Espmarks dikt "Skapelsen" och skildrar människans urartning under det senaste hundra åren med världskrigen, rasbiologin och Förintelsen. Börtz har komponerat sedan 60-talet och har aldrig värjt för svärtan, hans kanske främsta verk är operan "Backanterna" (1991), baserad på Euripides 2  500 år blodiga gamla pjäs, som han skapade tillsammans med Ingmar Bergman.

Börtz låter sin musik bära texten som både förmedlas av recitatörer och sångare. Inte minst får slagverkarna effektfullt sitt utrymme i sinfonian. Ekblad och Meidal läser Espmarks poesi förväntad närvaro, men det är framför allt contratenoren Daniel Carlsson och mezzosopranen Johanna Rudström som erbjuder dramatik. Carlssons höga mansröst ger i sig musiken en närmast mystisk och överskridande kvalitet, men försvinner tyvärr stundom under tyngden av orkestern. Rundström är särskilt uttrycksfull, medan barytonen Karl-Magnus Fredriksson står för en nedtonad och varmare eftertanke att landa i.

Börtz musik påminner om Borensbergssonen Sven-David Sandströms kompositioner, och är rent av inte bara dennes överman utan åtminstone för kvällen bättre än självaste Mozart!