Konsert
Thorbjørn Risager & The Black Tornado
Betyg: 5
Folkets hus, Motala 4/12.
Vad mer kan man önska än en dansk trummis (Martin Seidelin) i röd damhatt som uppenbarligen helt ärligt tillägnar Sveriges nya statsminister en låt, ”Sin City”?
Inte mycket mer finns att begära. Möjligen att låten rullar tungt och skönt med galna slagverk. Det gör den.
Vidare gläds man åt att Thorbjørn själv givetvis är klädd i oklanderlig, smårutig, grå kostym med slips och hatt och sjunger raspigt rått.
Sjumannabandet drar först i gång en rak blues, sedan kommer hyllningen till Magdalena Andersson och då blir man varse att bandet inte bara kan sin bluesfunkrock men att det ska vankas oväntade variationer. Som när den otrolige gitarristen Peter Skjerning inleder en lång, episk komposition med att använda stråke på strängarna.
Och så tenorsaxofonisten Hans Nybo och trumpetaren Peter W Kehl. Lika bra att nämna basisten Søren Bøjgaard också, samt den makalöse pianisten Emil Balsgaard, som tillsammans med Thorbjørn Risager under pandemipausen gjort två soloplattor. Från dem spelar bandet ett par låtar, sedan blir det en blandning av nytt och äldre.
Och det svänger fruktansvärt. Dessutom är bredden imponerande. I någon låt lutar det åt en country/americana som får mig att tänka på Los Lobos och det är sannerligen en komplimang.
Konserten blir som ett väckelsemöte och det berodde inte bara på känslan av befrielse efter pandemitristessen.