Konsert
Blåsmusikfestivalen
Uppsala Blåsarsymfoniker, Linköpings Studentsångare, dirigenter Leif Karlsson och Christina Hörnell
Crusellhallen 17/9
Studentsångarna känner vi, de öppnade med publiknumret ”Hej Dunkom” i Hugo Alfvéns arrangemang. Här hördes en homogen klang och imponerande djupa basar. Andra stycken i programmet visade sig tuffare, exempelvis blev Henrik Dahlgrens ”Son to mother” en känslig balansgång på en spindeltråd. Ett kusligt aktuellt stycke för övrigt, med det upprepade ”I start no wars”.
Orkesterns framförande av Alfred Reeds ”El camino real” var både eldigt och lyriskt. Det är meningslöst att jämföra Uppsala Blåsarsymfoniker med ”våra egna”, båda består av jätteduktiga musiker. Uppsaliensarna är fler, jag räknade till nästan 50 stycken (fem slagverkare!), något som resulterar i ett djupare sound. Men hade jag kunnat kontrollera klangbilden med knappar hade jag dragit på mer diskant, om ni förstår vad jag menar – och den spetsen finns det mer av hos de östgötska kollegerna.
De stycken jag tyckte bäst om inkluderade alla på scenen: ”Pilgrimskören” ur Wagners ”Tannhäuser” på en högstämd och sakral våglängd (perfekt balans mellan mansrösterna och det låga blecket), Alfvéns manskörssång ”Gryning vid havet” med stödjande orkestersats, Griegs stiliga ”Landkjenning” och ett överflödande patos i den avslutande ”Finlandia” av Sibelius.