Bättre och bättre examensutställningar

Ting & tankar del 8: Made in Linköping. Östergötlands museum

Ludwig Zackrisson har fyllt sin monter med sköna handverktyg som han tillverkat själv i metall och trä.

Ludwig Zackrisson har fyllt sin monter med sköna handverktyg som han tillverkat själv i metall och trä.

Foto: Johnny Gustavsson

Recension2015-05-18 06:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Examensutställning för kandidatprogrammet Slöjd, hantverk och formgivning vid Linköpings universitet

Östergötlands museum 17 maj–9 september

Samma utbildning, ändå så olika. Det är individualitetens credo vi ser i de 18 hantverksstudenternas utställning. Själva titeln ger en viktig nyckel. Tankarna, reflekterandet kring hantverk, ting och processer är också viktiga, inte enbart den materiella slutprodukten.

Samtidigt finns en stor kärlek till själva hantverket. Ludwig Zackrisson har med stor omsorg skapat sina egna verktyg i trä och metall. Mycket vackert hantverk. Och Carolina Kelly designar och syr kläder med precision på en nästan 100 år gammal symaskin av legendariska märket Singer. Kläddesign i rena, sköna färgställningar visar Randa Al Sahli, som också är intresserad av hur mångfaldskulturer kan skapa nya kreationer.

Spänningen ökar när man kommer till Nina Hammerdahls monter med krossade keramikskärvor. Man kommer att tänka på professor J Schumpeters tes om ”kreativ förstörelse”, som skapar obalans men också kan öka ny efterfrågan på marknaden. Rent idébaserade konceptverk finns det flera av på utställningen, till exempel en monter packad med fyllda ballonger som Sofie Malm iscensatt.

Processer, förändringar, undersökningar hör ju också naturligt till den vetenskapliga grund som utbildningen bygger på vid universitetet. Vetenskap och fritt skapande behöver inte vara någon motsägelse, som man skulle kunna tro. Tvärtom, bevisar ju den här utställningen med all sin variationsrikedom.

Efter åtta år verkar nu utbildningen hittat sin form. Slututställningarna har blivit bättre och bättre med åren, av vad vi kunnat se på museet. Det har blivit mindre spretigt och mera strukturerat både när det gäller idéer, uttryck och gestaltningar.

Ekologiskt tänkande, återbruk, fair trade i vår egen samtid har satt avtryck i flera arbeten. Izak Örntorp återanvänder metaller från soptippen och skapar fina verk, som närmast liknar Duchamps idékonst. Och Josefin Tingvall undersöker marknadens infärgningsmetoder som ibland är högst tvivelaktiga ur både etiskt och hållbarhetsperspektiv. I vår egen natur finns så många växter, bär och örter som kan ge bättre färg och resultat.

Studenterna använder sig av en mänga olika råvaror och tekniker. Textil, trä, papper, silver, lera etcetera. Gamla tekniker kombineras med nya, till exempel digitala tygtryck eller akrylmåleri som reproduceras som digitala posters. Den hållningen är bra och öppen för tidens förändringar.

Som helhet en aptitretande och lustfylld utställning för öga och tanke. Den ger också gott hopp om att det egenproduktiva hantverket och entreprenörskapet kan fortleva via nya generationer.