Konsert
Norrköpings Symfoniorkester
Musikalisk ledare: Peter Spissky
Betyg: 4
Crusellhallen i Linköping 28/10 (även i Norrköping 29/10)
Symfoniorkestrar och barockmusik fungerar inte alltid. Tänk så direkt illa det lät om exempelvis titanen Furtwänglers Bachinspelningar! På 70-talet ökade intresset och kunskapen för ”autentiska” framföranden, instrument och uppförandepraxis utvecklades på ett sätt som betytt massor för hur det musiceras idag. Men det fanns också en ”rättrogenhet” som det är skönt att vi vuxit ifrån – det går att göra på mer än ett sätt…
De cirka 30 musikerna inramade programmet med satser ur Händels ”Water music”. Klangskönt, men också tydligt att det inte var en barock-specialiserad ensemble som spelade: det lät mer kultiverat och polerat än vad som kan åstadkommas på det vi kallar ”originalinstrument”. Gick då något förlorat, i och med de modernare varianterna? Jag tycker inte det, storheten hos mästare som Händel och Bach ”tål” olika sorts tolkningar, så länge dessa sker med hjärta och insikt.
Spisskys energiska ledning och violinspel fick SON att spela rörligt och smidigt, om än ibland lite väl korrekt. Koncentrationen var inte total i alla passager av Bachs och Purcells stycken, men i den sistnämndes ”The fairy queen” lyftes dansrytmerna fram på ett underbart vis.
Bland kvällens alla ”Greatest hits” fick den för mig okände Rebels svit en viktig roll: virtuos, annorlunda och rolig var den att lyssna till med sina tvära kast mellan ytterligheterna.