Konsert
Norrköpings Symfoniorkester
Dirigent: Joshua Weilerstein
Violinsolist: Rosanne Philippens
Betyg 3,5
Crusellhallen i Linköping 22/10, även i De Geerhallen i Norrköping 23/10
Tre etablerade och europeiska tonsättare samt en okänd – åtminstone för mig – afrikansk sådan, med namnet Joseph Bologne Chevalier de Saint-Georges. Jag vet inte om hans musik egentligen kan kallas wienklassisk, men den skrevs i alla fall under den tiden, nämligen under 1700-talets andra del.
Det är roligt och helt riktigt att kompositörer och musik från sidan av allfarvägen spelas. Med det sagt så var hans ”Violinkonsert i D-dur” inte särdeles originell, harmoniskt sett rentav lite torftig. Men Philippens gjorde det bästa av den, hennes solokadenser var stiliga liksom tonen i hennes Stradivarius.
Haydns ”Symfoni nr 82 i C-dur” är tjusig och fantasifull. SON spelade den utmärkt: kraft, precision och känslosamhet. Här fanns mer hjärta nerlagt än i deras framförande av Mozarts ”Symfoni nr 31 i D-dur”, som trots en storslagen och svulstig öppning (lite olikt Mozart, lät som en operauvertyr) – och trots att Weilerstein manade på orkestern – blev lite avmätt och jämntjock. Får man tycka så om ofelbare Mozart?
Kvällens höjdpunkt var Ravels färgstarka och glansfullt orkestrerade ”Le tombeau de Couperin”. Här övertygade alla orkesterns sektioner i de dynamiska böljegångarna. På ett föredömligt och tydligt vis lyfte Weilerstein fram de musikantiska drag som genomsyrar Ravels musik.