"Vain", en personlig berättelse om cirkusartisten David Erikssons liv.
Teater
Vain
av och med David Eriksson
Regi: Nils Poletti
Spelas på Teatervinden i Norrköping 31 mars-6 april, på X-scenen/Ung scen öst i Linköping 28 april-6 maj
"Vain", en personlig berättelse om cirkusartisten David Erikssons liv, är den sista i en serie föreställningar som tillkommit under hans årslånga residens på Östgötateatern. Det verkar också vara ett led i en strävan hos teaterchefen Nils Poletti att låta skådespelare pröva sina krafter i egna projekt, som till exempel Tobias Almborgs monolog "Minnesstunden" tidigare i år.
Cirkusresidenset inleddes i höstas med performanceföreställningen "Drip drop dead". Där tog David Eriksson några steg i riktning bort från nycirkusen mot att i stället göra teater med cirkusinslag. "Vain" innebär några steg till åt teaterhållet. Det är lite som standup, med tät publikkontakt och medvetet dåliga vitsar, men också lite som ett genomsnittligt sommarprat i radio där en svår barndom följs av en lyckad karriär. Han visar sig också ha oanade talanger som dragqueen, så associationen till nattklubb var nog inte helt fel.
David Eriksson kämpar med bilden av manligheten i "Vain".
Cirkuskonsterna integreras fint i framställningen, som när berättelsen om en svår ungdom med utseendemobbning, fylla och snatteri illustreras med jonglering med allt fler bollar. Eller när en halsbrytande lek med apterade råttfällor får symbolisera självdestruktivitet. Och givetvis får vi se David göra det han är mest känd för, nämligen att blixtsnabbt svälja, spotta ut och jonglera med pingpongbollar.
"Det är lite som standup, med tät publikkontakt och medvetet dåliga vitsar, men också lite som ett genomsnittligt sommarprat i radio där en svår barndom följs av en lyckad karriär", skriver vår recensent Tomas Håkanson.
Som framgår av titeln är även fåfängan ett viktigt ämne. Artistens önskan att bli omtyckt till varje pris, längtan till applåder, rädslan att få gubbmage, förtvivlan över att bli flintskallig redan vid fyrtio. Ja, för även en cirkusartist är en vanlig människa, en man i vår tid som kämpar med bilden av manligheten. Kan den innebära något mer än hans pappas traditionella krav att bygga hus, avla barn och skjuta älg?
David Erikssons "Vain" handlar om att vilja bli omtyckt till varje pris.
Föreställningen är spretig med trådar som leder åt olika håll. Men den hålls samman av humor, den avslappnade attityden och publikkontakten. I slutändan har det blivit en berättelse om konsten som en väg ur ensamhet och utsatthet. Publiken har fått en underhållande kväll, men som kanske inte sätter några djupare spår.