Julens rom-com Love Actually med livemusik av Stockholm Concert Orchestra under ledning av dirigenten Julian Bigg i Crusellhallen.
Konsert
Love Actually Live in Concert
Stockholm Concert Orchestra
Linköping Konsert & Kongress
30/12
Just nu har den Nordenturné och i fredags gick turen till Linköping. Kvällens entusiastiska publik svarar upp väl mot den här guldkantade upplevelsen av en populär och känd film. Ska jag vara riktigt ärlig var mina förväntningar lagom höga. Visst är det härligt att lyssna till filmiska äventyrs- och rymdepos när skickliga symfoniker tar sig an deras bombastiska ledmotiv. Ja, livemusik är nästan alltid en exklusiv vara när den förpackas i en professionell orkester med full sättning. Men en rom-com, kan det bli mer än gulligt och kanske lite sorgligt?
Japp, det kan det. Plötsligt blir bakgrundsmusiken viktig för filmen. ”Love Actually” har en hel del undertext och framförallt en underbart rolig drift med plattityder och generella karaktärer. Plötsligt blir väl genomförda solon i blåset så skönt gäckande och retsamma när de slår följde med persongalleriet på duken. Kurtis och flirt väcks till liv genom smäktande stråkar och kärleken fullbordas till pukor och slagverk. Hela det humoristiska anslag som eventuellt höjer just den här filmen över genomsnittet av romantiska komedier ges en extra dimension.
Love Actually är en typisk feel good-film som vänder sig till en bred publik, men när Stockholm Concert Orchestra spelar till "Pirates of the Carribean" består publiken också av en fan-kultur. Sedan 2017 har SCO spelat live till filmer som "Gladiator", "Pirates of the Carribean", "Harry Potter", "Frost" och "Star Wars". Orkestern grundades 2005.
Kanske är genreöverskridande evenemang av det här slaget just symfoniorkestrarnas framtid, vare sig vi vill det eller inte.
Musik och spelfilm är en extra allt-upplevelse och vid några tillfällen glömmer jag att det är live-musik som berikar min filmstund. Under andra passager överskuggar musiken filmens innehåll, volymen är för stark och jag anstränger mig för att urskilja handlingen. Att soundtracket spelas i realtid är överväldigande och lite högtidligt, men ibland tar musiken överhand och försämrar scenerna. På det hela taget är dock sinnet extra skärpt och jag önskar ta vara på varje sekvens av ljud och bild.
Applåderna efteråt talar sitt tydliga språk. Det här är något som publiken uppskattar och kanske är genreöverskridande evenemang av det här slaget just symfoniorkestrarnas framtid, vare sig vi vill det eller inte.