Action/Äventyr
Titel: Blue Beetle
Visas på: Bio
I rollerna: Xolo Maridueña, Susan Sarandon, Harvey Guillén
Regi: Ángel Manuel Soto
Speltid: 127 min
Betyg: 3
Efter oräkneliga vita miljardärer och halvgudar har det blivit dags för den första superhjälten på film som är latinamerikan. Att representation (självklart) spelar roll bevisades när "Black Panther" (2018) hade premiär och blev en av de mest inkomstbringande filmerna i USA:s historia.
Nu får vi följa nyexaminerade Jaime Reyes (Xolo Maridueña) som återvänder hem till familjen i Palmera City. Men både hans egna förhoppningar om framtiden och hans familjs liv vänds upp och ned när han blir utvald att bli symbiotisk värd för en bioteknologisk relik från yttre rymden, i form av en skalbagge.
Att dra fram superhjältetrötthetskortet, som det kallas, är lika lätt som det är förutsägbart – men det finns fortfarande en sanning i det. Efter en mycket stor mängd Marvel- och DC-filmer de senaste 25 åren är vi som biobesökare mer än väl bekanta med mallen. Vi vet allt för väl hur dessa fungerar. Även "Blue Beetle" handlar i slutändan om hur två datoranimerade robotfigurer slåss med varandra, som vi sett så många gånger förut. Dessutom kastas Susan Sarandon bort helt med dialog som får en att uppgivet sucka.
Från början var planen att släppa "Blue Beetle" direkt hos strömningstjänsterna. Men den befordrades i stället till biofilm, vilket är välförtjänt. För även om filmen dras med ett stundtals ögonrullande bagage av superhjälteschabloner och repliker som låter bättre i en serieruta än ur någons mun så lyser den upp som en sol varje gång den stannar till hos familjen Reyes. Här överraskar "Blue Beetle" med ett känslosvallande hjärta där vi skrattar och gråter med familjen. Actionscenerna är inte heller fy skam, eftersom man faktiskt bryr sig om alla inblandade.
Att den puertoricanske regissören Ángel Manuel Soto har valt att fokusera på familjen och latinokulturen är vad som får "Blue Beetle" att sticka ut från mängden. Dessutom har han färglagt filmen med den 1980-talsosande vaporwave-estetiken och inspirerats av Tangerine Dreams synttäta gamla soundtracks. "Blue Beetle" ingjuter en med hopp om att det faktiskt finns någonting nytt under superhjältesolen. Och så länge familjen hakar på så är det en hjälte som gärna får iklä sig rustningen igen.