På senare år har Ingelin Angerborn kanske främst varit känd för sina deckare och rysare för mellanåldern. I De blodiga händerna, första delen i serien Världens sämsta detektiver, skriver hon tillsammans med sin make Niclas Angerborn, som här debuterar som författare för barn- och unga. Niclas har en gedigen bakgrund inom scenkonst, där han bland annat har skrivit och regisserat teaterpjäser, främst inom komedi. Serien är tänkt att bjuda på spänning och humor för yngre läsare.
Idén om att skapa en humoristisk och fartfylld berättelse om "världens sämsta detektiver" är lockande. Huvudkaraktärerna – Omar, Siri, Malte och Adira – har en dynamik mellan sig som på ett trovärdigt sätt speglar barn i deras ålder. I sitt försök att driva en detektivklubb misstolkar de ofta ledtrådar och drar vilda slutsatser.
Trots berättelsens ambition att vara humoristisk känns humorn ofta ansträngd och övertydlig. Även om dialogen stundtals bidrar till att utveckla karaktärerna, blir berättelsen för dialogtung, vilket skapar ett ojämnt tempo och gör det svårt för läsaren att behålla intresset. De blodiga händerna, som syftar på en man med röda händer som barnen misstar för blod, hade kunnat vara ett spännande eller mystiskt inslag, men det utvecklas aldrig till en verklig konflikt.
Sandra Fröjds illustrationer är en av bokens största styrkor. De färgglada och livliga bilderna fångar det komiska kaoset och lyfter fram det dråpliga i berättelsen med roliga miner och ett kroppsspråk som tydligt speglar varje karaktärs känslor. För yngre läsare som just börjat läsa på egen hand bidrar bilderna till att göra boken både roligare och mer engagerande. Fröjd är dessutom bekant för många barn, eftersom hon även är illustratör i Kamratposten.
De blodiga händerna är en bok som hade tjänat på en stramare redigering. Överflödig dialog och den något utdragna texten gör att berättelsen tappar fart och charm. För läsare som är vana vid Ingelin Angerborns tidigare verk kan boken kännas som ett steg bort från den kvalitet hon vanligtvis levererar.
Ytterligare två delar är planerade. Med ett tydligare fokus på att balansera humor och spänning skulle serien kunna hitta sin målgrupp. Men i sin nuvarande form känns De blodiga händerna mer som ett trevande försök än en fullträff.
Emelie Ljungberg är bibliotekarie och frilansjournalist och har recenserat barn- och ungdomslitteratur sedan 2007.