Ångest och gapflabb sätter ton för nya året

Hur kunde det bli så här? Anders vaknar på morgonen inför sitt bröllop, synnerligen matt i pälsen efter en hård svensexa och med en kvinna bredvid sig i sängen – dock inte den han inom några timmar ska gifta sig med. Virrig inser Anders att han inte ens vet namnet på sin sängkamrat. Och vad de båda möjligen har ägnat sig åt under natten är även det höljt i dunkel.

"I nöd och lust" har en brittisk förlaga.

"I nöd och lust" har en brittisk förlaga.

Foto: Helena Lundberg

Recension2018-12-30 20:58
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

In i detta rimligen minst sagt ångestdrypande dilemma träder i tur och ordning bäste vännen Erik, hotellstäderskan Lina, bruden Rebecka och hennes mamma Margareta. Lägg därtill fyra lämpligt placerade dörrar samt bortförklaringar av de mest skiftande slag så får du en aning om vad Teater Leo drar skrattsalvor med på Sagateatern denna nyårssäsong.

Signifikant för en fars är tempot. Ju snabbare och snurrigare, desto bättre. Och lita på att det är tempo här. Skådespelarna får omedelbart upp farten både kroppsligt och i dialogerna. Inte minst Niclas Angerborn (Erik, best man med relationsproblem) och Lasse Olofsson (Anders, den äkta mannen in spe) bjuder på övertygande kroppsspråk och mimik.

Även Marie Robertsson (pjäsens femme fatale), Hanna Dorsin (bruden in spe) och Suzanne Ernrup (brudens någorlunda ömma moder) gör habila insatser. Men den som tar hem de flesta gapflabben i år är Åsa Forsberg i rollen som hotellstäderska. Till professionen både clown och skådespelare. Ur dessa yrkesroller hämtar hon både en timing och en lagom rotvälsk östgötska som går hem.

Originalen till de svenska privatteatrarnas slänga-i-dörrar-farser är ofta brittiska. Vi verkar ju ha en förkärlek för denna humor. Det är något med situationskomiken, den absurda handlingen och den tappade kontrollen som gör oss svenskar både ängsliga och skrattigt lättade på en och samma gång.

Så är fallet även denna gång. ”I nöd och lust” heter i original ”Perfect Wedding” och är skriven av Robin Hawdon, en engelsman som började som film- och scenskådespelare men numera ägnar sig åt manusförfattande och regiuppdrag.

Som vanligt är Sagateaterns lilla salong proppfull med fars-törstande premiärpublik. Som vanligt sköter ensemblen själv kassa och biljettkontroll (i år innehas den rollen av Jocke Gustavsson som även står för den sparsmakade och fiffiga scenografin). Och som vanligt kan man förbeställa fika till pausen som intas i en intilliggande restaurang.

I programbladet utlovar Teater Leo dessutom en riktig komediklassiker till nästa nyår; en jubileumsföreställning för att fira 25 års samarbete mellan de båda primus motorerna Niclas Angerborn och Lasse Olofsson. Den ser jag redan fram emot.

Teater

”I nöd och lust” med Niclas Angerborn (även regi), Hanna Dorsin, Suzanne Ernrup, Åsa Forsberg, Lasse Olofsson och Marie Robertsson Sagateatern, Linköping, 30/12