Glitter, glamour och schyssta moves är gissningsvis epitet som förknippas med Alcazar. Redan från starten för 20 år sedan satte gruppen sig själva på kartan som landets discodivor. Så har det förblivit, även om medlemmarna bytts ut. Men nu, ett avsked i showen Mission Completed.
Sex stycken dansare drar igång. Andreas Lundstedt, Tess Merkel och Lina Hedlund gör en maffig entré. Som väntat klädda i sprakande kostymer från topp till tå, någon slags romerskinspirerad utstyrsel, till tonerna av Alcastar. De ser ut att vara gjutna av syntet, latex och paljetter och kan posera lika givet som Venus från Milo. Plötsligt anas ett rymdtema i låten Paradise och vi bjuds med in i Alcazars rymdskepp. Men i Sexual guarantee är temat ett helt annat. Visst, hett o allt, men det spretar hit och dit trots den glamourösa förpackningen. Inte heller många artister kan fylla en arena som Saab, och trots ett antal på 2300 så blir det luftigt och ljudet tycks för stort.
Emellanåt bjuder medlemmarna på anekdoter om från sina privatliv. Det riktigt bränns när Tess och Lina pratar om sina respektive föräldraskap och Lina tillägnar Jag är här (original: Here I am) till sina barn. Vackert, avskalat och oväntat mitt bland farten och fläkten. Likaså Andreas inslag Burning, iklädd grå kostym med en budoirkänsla i rosa. Tillsammans framför trion sedan Abba-covern When all is said and done. Andreas, Tess och Lina omfamnar varandra och många i publiken blinkar en extra gång. Men innan tårarna hinner falla är vi tillbaka i ett hårt, medryckande beat. Discons värld, den sfär där man kan glömma alla bekymmer, enligt Alcazar själva.
Förstås några klädbyten till, och mot slutet kommer Not a sinner, nor a saint och Crying at the discoteque. Och nu då? Ska vi gråta efter Alcazar på dansgolvet? Är verkligen deras uppdrag slutfört? Nä, så illa kan det väl inte vara. Sveriges mesta discodivor har en alltför stor och viktig plats. Vi väntar med spänning på vad de som soloartister levererar.