Albert Sjöström gjorde många humoristiskt satiriska ”gubbar” som här ”Kulturredaktören”.
Äggröra, karamellmåleri & plåthårt
Konstscen Östergötland
Norrköpings konstmuseum
Utställningen pågår till 16 april, 2023
Det hade kunnat bli en pliktskyldig redovisning, en Sisyfos-vandring genom salarna. Men generöst utrymme, spatiös hängning och god näringshalt på urvalet gör upplevelsen intressant. Men varför så långa utställningsperioder på museer?
Den fräcka titeln för utställningen härstammar från tidningsklipp vid mitten av förra seklet. Konstkritiker kunde vara rätt beska i sina omdömen, i synnerhet NT:s Nils Lindgren. Konstnären Albert Sjöström gjorde många roliga gubbar till exempel ”Kulturredaktören”, där artisten bugar underdånigt för den stroppige kritikern. På den tiden fanns det över ett dussin tidningar i länet.
”Konstruktivt måleri” var vanligt i Norrköping under en period.
Idag är problemet snarare det motsatta. Tidningskris, sociala medier och marknadsanpassningar med ”trevligheter” gör att kritik fått mindre utrymme och måhända blivit för snäll i stället.
Urvalet i konstmuseet domineras av måleri, vilket i princip ger en rättvis bild. Det fanns och finns skulptörer, grafiker och idékonstnärer, men de är i minoritet. Ändå är det de tre inbjudna konstnärernas nya gestaltningar som drar till sig energi och uppmärksamhet i mötet med den äldre konsten.
Maria Segersäll har skapat ett förtrollande magiskt rum med sin omfamnande iscensättning ”Moder Jord”.
Maria Segersäll har skapat ett magiskt trolskt rum av ljud, filmer och skulptur. ”Moder Jord” kallar hon sin stora iscensättning. Ett omslutande och allomfattande konstverk av suggestiv karaktär!
Camilla Akrakas starkt uttrycksfulla skulptur ”Haren” samverkar med två av hennes bilder.
Likaså stark är Camilla Akrakas rumsspecifika verk, som består av en stor skulptur och två bilder av mixed media. Framför allt skulpturen ”Haren”, ett monumentalverk av trådjärn och papier-maché. Det är som om hon skapat en ny mytisk version av ”skogens konung”.
Louise Johansson Waites ”brödbakskonst” samspelar laddat med Hans Hermanssons triptykmålningar ”Immi Grant” i bakgrunden.
Den tredje specialinbjudna konstnären heter Louise Johansson Waite. På ett långsmalt bord har hon dukat upp ett slags ”bakverk” med gjutna detaljer från museets arkitektur. Hennes arbeten fungerar bra tillsammans med Hans Hermanssons triptykmålningar ”Med hälsningar från Immi Grant”.
Allmänt skulle man kunna tro att representationen med konstverk under 100 år hade kunnat bestå av enbart hädangångna konstnärer. Överraskande nog är många konstnärer fortfarande i produktiv ålder.
Målningar, målningar – många blir det att titta på…
Utställningen är gjord i samarbete med Östgöta Konstförening, som bildades 1921 för att stödja konsten och konstnärerna i länet. Och visst lever konsten i regionen. Trots att många unga stannar i de stora metropolerna, så återvänder en del eller svarar positivt på inbjudningar att medverka i Östergötland.