Teater
Domedagen – en trallvänlig talkshow
Medverkande: Martin Emtenäs, Stefan Sundström och Birgitta Henriksson
Regi: Joakim Rindå och Gustav Tegby
Riksteatern/Sagateatern i Linköping 17/3
Sagateatern hade utsålt från början. Nu kom det bara 70 personer. Men det räckte för att hålla uppe stämningen under den två timmar långa föreställningen.
Den här uppföljaren till 2017 års ”Vi som bor här” är faktiskt både roligare och bättre. Trion på scen är mera avslappnad, tillåter sig mera humor och improvisationer. Predikotonen från 2017 har skruvats ner till förmån för friare och mer distanserade gestaltningar.
Det börjar dramatiskt med åsksmällar och regn över en stor stad. Stefan Sundström drar in med stark sång som en överstepräst i fotsida tunika. Ragnarök och Yttersta domen. Men sen blir det lättare.
Hela scengolvet är fyllt med högar av plastprylar och allehanda bråte från konsumtionssamhällets överproduktion. I fonden stor bildspelsduk. Ljus- och ljudsättningar håller hög kvalitet och timing genomgående.
Jordens utvecklingshistoria från Big bang och fram till idag beskrivs genom tre stödpunkter: jord, fröet och människan. Allt hänger ihop i ett finmaskigt och sofistikerat nätverk. Rottrådar, bakterier, vatten, solljus, celler, växter och människor. Pedagogiskt och finurligt, hela tiden växlande med sång och musik.
Musikaliskt är de tre också samspelta. Birgitta Henriksson är elegant skicklig och fritt uttrycksfull på piano, naturvetaren och berättaren Martin Emtenäs på trummor och frifräsaren Sundström med rockgitarr och sång. Text och musik har de gjort själva.
Kontakten med publiken är också bra. Frågor ställs och lokala anknytningar till Linköping görs både i bildspel och repliker. Tonen är varm och social. Då och då bryter Stefan Sundström in med sin skrovliga röst och hippiestil, avbryter magister Emtenäs, som dock inte tappar tråden.
Det handlar förstås om livet på jorden, överlevnaden, miljön och klimatet. Coronavirusets härjningar aktualiseras i små doser efter hand.
Trots innehållet blir det aldrig dystert eller hopplöst. Stämningen är kreativt lustfylld med en försiktig optimism, vilket är bra.
Det är lekfullt och lärorikt där fakta blandas med filosofi, vetenskap och muntrationer. Kort sagt: detta är god underhållning i dess bästa bemärkelse. Ingen riskerar att ha tråkigt på scen eller i salong.