Humorgruppen Galenskaparna och After Shave fick Nils Karlman att fastna för kultur och underhållning.
Snart en månad har gått sedan vinnaren av tävlingen Linköpings bästa poet utsågs. Priset gick till 16-åriga Nils Karlman från Ljungsbro, en samhällsintresserad kille som älskar att underhålla. Men att han valde att ställa upp i tävlingen var en lycklig slump.
– Jag såg ett inlägg och blev tipsad om det. Och sen blev det bara att jag skickade in, säger Nils Karlman.
Som tolvåring såg han en film av humorgruppen Galenskaparna och After Shave för första gången. Sedan dess har han varit fast i underhållningens värld. Just poesi är ingenting han skriver dagligen, men att få ut sina tankar på papper tilltalar honom.
– Jag har nog alltid gillat det svenska språket och alla formuleringar. Lite verbal akrobatik om man säger så. Det förstärks också när man läser Tage Danielsson eller Påvel Ramel exempelvis. Då vill man själv skriva också. Sen är det ju ett sätt att förmedla sina åsikter på ett snyggt sätt också.
Tage Danielsson är en av poeten Nils Karlmans förebilder.
Hur ska en dikt se ut enligt dig?
– Det börjar nog alltid med ett bra rim, för jag är av åsikten att en dikt ska vara rimmad. Sen brukar jag kunna associera det till en samhällsfråga, men det kan också bara vara rent nonsens för att det är roligt.
För att få till den perfekta dikten enligt Nils behöver den innehålla ett bra rim och en samhällsfråga. Men den kan också bara bestå av rent nonsens. Allt handlar om att få ut tankarna på ett papper.
När Nils Karlman däremot ska försöka förklara vad som inspirerade honom att skriva vinnardikten "Vår Tid", snurrar kugghjulen i huvudet på högvarv. I rasande tempo drar han igenom flera av de många rimmen i dikten, för att själv kunna komma fram till ett svar. Sanningen är nog att han inte vet. Bara att den består av hans tankar om den oroliga tid vi lever i. Han beskriver framtiden som grå, men tror samhället kan ändra på det. Allt med hjälp av en gnutta pessimism.
– Jag vill säga att jag är optimist, men en samhällsförändring sker ju inte av optimister, utan det behövs ilska och uppriktig besvikelse för att någonting ska hända. Annars riskerar vi att bli som den här grodan man lägger i en kastrull och kokar, som anpassar sig till miljön. Till slut när det kokar över är grodan död. Så jag tror det behövs lite pessimism för att vi ska komma någonstans överhuvudtaget.
Bibliotekarien Amanda Möller vid Agora i Skäggetorp i samband med att Linköpings bästa poet utnämndes den 26 maj i år.
Och pessimistiskt är det. Åtminstone på kulturscenen i Linköping. När vinnaren av Linköpings bästa poet presenterades på kulturhuset Agora i Skäggetorp dök tre personer upp, vilket han menar inte är ovanligt för liknande evenemang.
– Det finns ett relativt stort utbud av scener och det finns nog en vilja att ta initiativ, men jag tror inte det blir synligt. Framför allt marknadsföringen och när man har det behöver bli bättre. Jag tror på evenemang på eftermiddagar och kvällstid samt generella satsningar på ungdomar i kommunen.
"Jag vill gärna jobba med underhållning, eller åtminstone ha det som en stor fritidssysselsättning. Och då tänkte jag att det här kan ju vara ett sätt att nå ut", säger Nils om varför han valde att dela med sig av sin dikt till offentligheten.
Snart är Nils Karlman klar med första året på gymnasiet. Nu blickar han framåt, den stora drömmen är att bli skådespelare. Men poesin kommer han inte lägga av med. Tanken just nu är att skriva en diktsamling, eller kanske något helt annat. En sak är säker – att hålla sig till ett intresse är svårt för Nils Karlman. Samtidigt som han själv uppskattar kulturens magi har han däremot förståelse för att alla inte känner likadant som han.
– Att få ett nytt intresse tar ju tid. Det är som med allting, att du måste anstränga dig för att få ett nytt. Det behöver inte finnas tusentals poeter, men att det ändå finns förutsättningar för de som inte vill spela fotboll utan göra något annat vore bra.
Vår Tid
Himlen är grön och gräsmattan blå.
Dagen är ljus, men framtiden grå.
Gräset är blått av allehanda gifter.
Himlen är grön av kemiska föreningar.
Säg, är det inte människans bedrifter som leder till sådana föroreningar?
Dagligen ställs vi för allsköns plågor, faror som alltid befaras.
Dagligen ställer vi massvis av frågor som jag tycker borde besvaras.
Vad i helvete är det som händer med vårt lilla blågröna klot?
Var man än ser flammar bränder av lögner och orätt och hot.
Varför finns ingen som gör nå't?
Varför tycks allting stå still?
Och missar vi målet, så gör blott ett uppskjut med femton år till.
Vi lever förvisso i konstiga tider, det mesta som händer är helt upp-och-ner, men hur man på saken än vänder och vrider blir de frågor man ställer sig flera och fler.
I grundskolan fick jag nämligen lära mig att kunskap är likställt med makt,
att den inte är särskilt jobbig att bära,
så varför möts den av förakt?
Tiderna kommer och tiderna går, dagar blir veckor och veckor blir år
och trots att vi borde ha lärt oss allt mer
blir det frågor man ställer sig flera och fler.
Varför skulle vi rösta på den politiken som gav oss löften så bleka?
Hur kan vi godkänna den retoriken som öppet klimatet förneka?
Det är konstiga tider vi lever i, men vi är barn av vår tid.
När tiden är konstig så lider vi, både samhälle och individ.
Men trots alla molnen skymmer kan vi tillsammans få stopp
på vår tids alla bekymmer, ty finns det liv, finns det hopp.
Så, låtom oss fly från vår samtid som i nuläget framstår som grå.
Låtom oss skapa en framtid där gräset är grönt och himlen är blå.