Hyllade författaren Aris Fioretos inledde vårsäsongen på Babettes kafferi i Linköping i går kväll. Hans senaste roman "Mary" stod i centrum för samtalet med Benjamin Forsberg, skolbibliotekarie i Linköping.
Mary är en gravid ung student, året är 1972, det är diktatur, studentrevolt, säkerhetstjänst, fängelsö... att Fioretos skildrar Grekland, sin pappas hemland, är underförstått, men tydligt. Grundfakta stämmer.
Fioretos ville skildra graviditet, kvinnlig gemenskap och kampen mot juntan, men inte på det vanliga heroiserande sättet. De som revolterade då, och förvandlade Grekland till ett välfärdsland, är också de som genom korruption skapat Greklands kris, menade han. Vissa tankemönster överlever alltid. Hur? Och han ser vad som hände i praktiken. Hur överlever man på en stenhård fängelseö utan vatten? I vinterkyla?
– När man forskar om den här fängelseön, så inser man väldigt snabbt att det inte finns någonting som människan inte är berdd att göra mot en annan människa.
Men han ville absolut inte bada i blod.
– Nej, ibland kan man tror att halva Sverige består av seriemöradre, andra halvan av polisinspektörer... men det våldet är inte farligt. Jag är så trött på deckarnas frossande. Våld skildrat indirekt är så mycket mer hotfullt.
Det blev ett långt, lågmält, tänkvärt och ibland ganska teoretiskt samtal.
Jag fick en kort intervju med författaren då han berättade om sitt förra besök i Linköping. Det var sommaren 1977, han var 16-17 år och spelade i Lugis handbollslag. Turnering i Norrköping, inkvartering i gympasal, strängt utegångsförbud. Aris och en kompis klättrade ut genom ett fönster och tog tåget till Linköping för att gå på Sex pistols. De stötte oförhappandes på bandet på gatan och började prata. Kvällen slutade med att Aris och kompisen spelade flipperspel med Sex pistols på nåt hak i Linköping (obs, de drack inte), missade sista tåget till Norrköping och fick sova på stationen, tillsammans med andra punkare från halva landet.
– Sen tog vi morgontåget till Norrköping, slöt upp med laget, spelade - och vann!
Fina minnen alltså?
– Ja, ha ha, exklusiva! Få, men fina.