Klockan är 15 och det är en timme kvar till prisceremonin ska börja. På kortsidan av Verner von Heidenstams egendesignade vita, italienska byggnad står en japansk spets kopplad. Jag känner igen den, det är Bruno K Öijers hund Snötass. Alldeles vit och med en liten svart nos. Där inne befinner sig alltså den folkkära poeten. Övralids intendent P-G Andersson kommer ut på trappan. Han skakar min hand och säger:
- Han ger inga intervjuer innan prisceremonin.
Efter en stunds övertalning bjuds vi in i villans bibliotek, snart är den traditionella ceremonin på övervåning klar. Landshövding och Övralidsstiftelsens styrelseordförande Elisabeth Nilsson kommer in och hälsar. I handen håller hon en plastpåse med Bruno K Öijers senaste diktsamling ”Och natten viskade Annabel Lee”.
- Visst känns det extra roligt att få dela ut priset till någon med rötterna i Linköping, det är första gången. Han har ju en unik berättarstil, tyvärr missade jag honom när han uppträdde i Linköping sist. Men äntligen har jag köpt boken, säger hon.
Intendent P-G Andersson kommer in och ber fotografen att följa med, efter bara någon minut kommer han tillbaka. Vi körs motvilligt ur huset men jag hinner få en snabb glimt av Bruno K Öijers rygg klädd i svart från topp till tå. En sann rockstjärna.På grusgången utanför villan strömmar en tät ström besökare. På gräsmattan sitter ett yngre par och väntar. Erik Hall och Erica Backe berättar att de rest från Kristianstad för att se deras favoritpoet.
- Vi sov i Motala i vår bil i natt. Jag har sett honom åtta gånger under hans senaste turné, allt han skrivet är så jäkla bra, säger Erik Hall.
Erica Backe håller med. Favoritdikten heter ”Hängd”.
- Det är som om den pratar med mig, man känner igen sig i den.
I ceremonitåget som vid klockan 16 börjar röra sig ned mot graven trippar en snövit hund. Nu har vinden tilltagit så mycket att Motala Motettkörs noter får sättas fast med klädnypor. Trots det ser Bruno K Öijer tillfreds ut där han sitter på sin trästol och röker på sin pipa. Då och då böjer han sig framåt och klappar Snötass på huvudet. När det är dags för honom att hålla sitt tal har han tagit av sig solglasögonen.
- Nu tänkte jag göra tre saker. Hålla i hatten, säga några ord om Heidenstam och läsa fyra av mina egna texter.