Det var en tapper skara som trotsat den tryckande värmen och tagit sig till Verner von Heidenstams Övralid för att se årets Övralidspristagare. Carl-Johan Malmberg verkade vara mycket nöjd med att vara på plats.
– Det är en fantastiskt underbar plats som visar sig finnas på riktigt utöver de fotografier jag sett, mycket märkvärdigare än jag trott. Den som varit i San Michele vet hur en bra utsikt över vattnet ser ut, och jag måste säga att det här är en av de vackraste plasterna på jorden, ljuset är helt magiskt, säger Malmberg.
Beskedet om att det skulle bli just han som skulle få ta emot Övralidspriset med dess stora prestige och en prissumma på 300 000 kronor kom under våren.
– När man tittar på listan av de som fått priset tidigare så är det de främsta författarna som fått det, så det känns oerhört roligt och overkligt, ärofyllt, säger han.
Övralidspriset delades ut första gången 1945 och tillkom efter ett önskemål i Verner von Heidenstams testamente. Malmbergs relation till nationalskalden började i tidig ålder och har sedan dess funnits kvar i hans liv mer i det undermedvetna.
– När jag var i 13 till 19-årsåldern läste jag Kate Bangs böcker "Vägen till Övralid" och "Övralid" som är biografier om Heidenstam. Jag försökte kopiera vissa delar. Hon skrev bland annat om att de hade fått en släng av tuberkulos och reser till en herrgård i Bergviken där det är mycket kallt men det gör dem inte så mycket eftersom man behandlade tuberkulos så. Då tänkte jag "det är så här en författare ska leva" och sänkte temperaturen i mitt rum till den grad att elementen höll på att gå sönder. Det var bara en eller två plusgrader i rummet, säger Malmberg.
Under fredagseftermiddagens ceremoni höll bland annat landshövdingen Elisabeth Nilsson och författaren Per Wästberg tal om pristagaren. Även den medalj som tillhör utnämningen delades ut.
– Få essäister skriver så långt och djupt som Malmberg, det är en humanist av stor bredd, säger Per Wästberg som även läste upp Stiftelsen Övralids motivation; "En essäist av Europeiska mått som fördjupat vår humanistiska bildningstradition."
Efter prisceremonin var det dags för den traditionsenliga middagen; röding från Vättern, kyckling och till sist jordgubbar med vispad grädde.