– Det är sjukt roligt, men också läskigt att ha den makten, säger Maurits Elvingsson.
Det är han som finns bakom häxan Baba Yagas brokiga utstyrsel, och det är han som bestämmer vad som ska hända under terapisessionerna på hennes mottagning. Föreställningen har vissa givna hållpunkter, men vad som sedan händer är upp till Maurits. Baba Yaga är inte en figur som lägger fingrarna emellan.
– Jag kan säga till någon av de andra att ”du är så ful, du får gå ut” och så får den stå och knacka på dörren för att komma in igen. Under hela föreställningen, säger han.
Ramberättelsen är att ett gäng sagofigurer kommer till häxan för att få hjälp med diverse problem. Här finns Maran som tröttnat på att ”rida män i sömnen” och mycket hellre vill att de ska ge sitt samtycke. Gårdstomten är avundsjuk på jultomten som får all uppmärksamhet, trollet Tommy vill så gärna bli rasist ”som alla andra”, medan Näcken inte fattat hur man har sex utan i stället bara dränker sina offer.
Pjäsen vänder sig till ungdomar i högstadiet och första året på gymnasiet. Tanken är att skådespelarna ska kunna använda sig av reaktionerna man får.
– Det är en publik där mycket kan hända. Mobiler kanske ringer, och Leffes keps blir plötsligt bli mer intressant än det som händer på scenen, säger regissören Nils Poletti, som skrivit manus tillsammans med Manda Stenström.
Han menar att teater för den här målgruppen ofta är ganska fånig.
– Det värsta är ju utklädda vuxna som ska prata på ”kidsens språk”.
Pjäsens ramverk är visserligen en sagovärld, men att leverera någon sensmoral, som ju sagor ofta handlar om, är Nils Poletti inte intresserad av. Istället har målet varit att skapa en udda scenkonstupplevelse, med humor och satir. Utgångspunkten var inte berättelsen i sig, utan i stället estetiken. Baba Yaga är en figur från den slaviska sagovärlden och 1800-talsillustrationer av henne fick bli avstampet.
Föreställningen har sedan arbetats fram med hjälp av en referenspublik, ett grepp Ung scen/öst stadigt använder sig av.
– Det roligaste är att jobba med publiken. Då får man verkligen höra om det inte duger. Alla publikmöten har varit fantastiska och gett väldigt mycket, säger Nils Poletti.
För att upplysa Näcken ger Baba Yaga bland annat en handfast beskrivning av det kvinnliga könsorganet, hur det funkar, hur det ska behandlas, vad man får och inte får göra.
– Vid en av visningarna så var det två tjejer som lutade sig mot varandra och sa ”det här är bra”. Sånt är roligt att höra, säger Nils Poletti.
Ung scen/östs andra pjäs i höst är ”Komma hem”, en klassrumsföreställning som ska turnera i de östgötska skolorna. Den handlar om flickan Mina som tvingats fly från ett liv någon annanstans. Här, i det nya landet, är hon osäker på hur mycket hon vill öppna sig och berätta om sig själv eftersom det inte är säkert att hon får stanna.
Men genom att berätta andras historier kommer också Minas historia fram.
Pjäsen vänder sig till barn från tio år. Även här har referenspubliken varit viktig för föreställningen.
– Vi har fått mycket positiva reaktioner, barnen har varit väldigt med i hela historien. Många är intresserade av detaljer, som hur lång Minas tågresa till Sverige var, säger Hedda Gullander, som gör pjäsens enda roll.
”Komma hem” är skriven av Lucia Cajchanova och bygger på intervjuer gjorda runtom i Östergötland.
– Vartenda ord som sägs i pjäsen har verklighetsbakgrund, säger regissören Tereza Andersson.