Nils Poletti: " Balansen är svår mellan att vara totalt publikfriande och att stå upp för sin konstnärliga riktning".
För fyra år sedan började Nils Poletti sin nya roll som chef för Östgötateatern. I två år kunde han påbörja den förnyelse av scenen som förväntades av honom. Sedan tog det stopp. Pandemin lamslog hela kulturbranschen och alla visioner och framtidsplaner fick sättas på paus. Han var inte förberedd på vad det skulle innebära att leda en teater genom en sådan kris.
– Det har varit tufft. Men det har också varit väldigt lärorikt och hedersamt att få leda organisationen genom den här svåra tiden, säger Nils Poletti.
Men nu är restriktionerna borta och folk vågar sig ut igen. Teaterpublikens vanor har dock förändrats. Tidigare sålde Östgötateatern många abonnemang till trogna besökare, nu har den delen minskat drastiskt.
– På frågan om publiken har hittat tillbaka till teatern så är tyvärr svaret nej. Det här gäller i hela landet.
Köpbeteendet har ändrats och folk vill inte boka upp sig långt i förväg. De vill vara spontana och bestämma samma kväll om de ska gå på teater, tror Poletti när han tittar på biljettförsäljningen.
– Jag är såklart glad att de kommer. Men det nya beteendet gör att vi aldrig riktigt vet om vi har 100 personer i publiken eller inte. Vid något tillfälle sålde vi 48 biljetter en halvtimme innan föreställningens start. Det är en ny oförutsägbar tid.
Men att försöka locka tillbaka publiken med en mer lättuggad repertoar är inget som Poletti vill göra. Andra teatrar har försökt med det greppet utan att lyckas. Alla stora teatrar har svårt att få tillbaka publiken, oavsett vad de sätter upp för verk, menar Poletti.
– Det lägger sordin på stämningen, för jag tycker att vi gör jättefina föreställningar. Balansen är svår mellan att vara totalt publikfriande och att stå upp för sin konstnärliga riktning.
När Poletti fick rollen som teaterchef tror han att han sågs som ett radikalt val. Förväntningarna på att han skulle förändra teatern var stora. Även om hans tid kantats av pandemin, branden på Stora teatern i Norrköping och elproblem så har han ändå försökt hålla fast vid sin vision.
– Jag fick rådet när jag började att skynda långsamt, och det har jag verkligen försökt göra. Jag ville redan från början skapa en bredare repertoar. Det ska finnas någonting för en mer traditionell publik, men det ska också finnas något för de som vill ha lite mer experimentellt och tokigare. Det ska finnas något trevligt och det ska finnas något äckligt.
Som teaterchef på en skattefinansierad institution tycker Poletti att det är viktigt att tänka på att man måste mätta flera munnar, och inte bara rikta in sig på den homogena grupp som är stommen i teaterpubliken. Han har också bestämt sig för att bara sätta upp föreställningar som inte spelats i Sverige tidigare.
Att hitta den nya teaterpubliken är en del av hans uppdrag, och med fler perspektiv skildras samhället bättre. Men hur gör man då för att locka de unga till teatern?
– Det kan handla om att anställa unga upphovspersoner som pratar sin generations språk. Man kan också ha andra typer av föreställningar. En tretimmars-föreställning kan kännas väldigt lång. Netflix finns ju och jag tror tyvärr att det är vår största konkurrent. Det är mycket enklare att titta på tv och äta popcorn än att gå på teatern, säger Nils Poletti.