Min sommar
Nedslag hos kulturarbetare i Östergötland.
I dag: Stina Nilsson Bassell
I sin lummiga trädgård sitter Nilsson Bassell, 57 år. Sommaren har varit annorlunda men hon är glad över att kunna njuta av frisk luft, växter och träd. Umgänget med andra har skalats ned på grund av läget.
- Jag är van att vara begränsad. Men är man van att göra det lilla och inte ens kan göra det, då blir det tufft.
Livet förändrades dramatiskt 1991 då hon fick en hjärnblödning, den andra i ordningen, som var nära att ta hennes liv. Men för henne fanns det inget annat val än att kämpa. Hon fortsatte jobba inom journalistik, radio och dagspress, och kunde skaffa barn med sin sambo. Men hälsan försämrades.
- När jag inte kunde bära min bandare längre, då gick det inte mer.
Tidigt blev hon sjukpensionär. Skapandet låg då nära till hands.
- Sedan jag var tonåring har jag skrivit, målat och sjungit. För mig var det då att ta tag i det. Berättelserna har funnits i mig sedan jag var barn. Jag har alltid älskat berättelser.
Hennes två barnböcker var först ut. Romandebuten kom 2011 med "Andetag." Produktionen ökade och nu senast kom ”Spegeln i rummet utanför” ut och ljudboksproduktion. En gemensam nämnare är kvinnoöden.
- Det handlar om kvinnor som har det svårt på ena eller andra sättet. Hur de blivit behandlade och blir än idag. I många böcker kan man läsa om prinsar, kungar och hej och hå, men vart är det vanliga folket?
Skapandet beskriver hon som livsnödvändigt, men numer är det inte enkelt. På grund av sin hälsa har hon svårt att utföra själva hantverket.
- Efter andra hjärnblödningen 1991 kunde jag inte springa, cykla, gå utan stöd, inte höra så bra på högra örat, inte se på högra ögat, svårt att se mig i spegeln, kände inte igen högra sidan, men det var ändå ingenting mot det som är nu: att bara kunna skriva då och då. Flödet försvinner, och blir inte det jag är när jag skriver eller vad jag än gör som jag brinner för, nämligen helt uppslukad av berättelsen som om handen skriver av sig själv. Berättelsen får sitt eget liv och bara forsar ur mig, men det går inte nu.
Men hon försöker göra något litet så ofta hon kan. Flera projekt och idéer finns, bland annat en självbiografi, en roman baserad på hennes egen släkthistoria från Åtvidaberg och en roman med fattighus i Norrköping som tema.
- Jag har fått lära om hela tiden sedan 1991. Så det är bara att göra det igen.