"Visst kan man sakna de där stora kickarna men de kommer fortfarande. De är kanske inte lika starka och ofta men de finns absolut fortfarande. Det är ju därför man fortsätter att lyssna och leta nytt", säger Ricky Holmquist.
Du kanske känner igen honom som flitig recensent av livekonserter här i spalterna. Eller så har du följt musikbloggen/nätplattformen Drefvet eller podden Musikrådet.
Nu ska Ricky Holmquist hjälpa till som guide i den strida ström av nya musikreleaser som väller över oss. Var fjärde lördag turas han om och delar utrymmet i tidningen och på sajten med Ulrika Gerths USA-rapporter, Ann-Charlotte Irhedes tv-spaningar och Kaj Kindvalls musikhistoriska och populärkulturella överblick.
– Det ska bli svinkul och jag är riktigt taggad. Jag har funderat mycket på vad jag ska skriva om och vilka som förtjänar att skrivas om men kul ska det bli, säger Ricky Holmquist.
Den 41-årige Norrköpingsbon kan inte minnas ett liv där inte musiken varit en central del.
– Det har alltid varit musik hemma, ända sedan jag var liten.Jag kommer ihåg hur jag bläddrade bland föräldrarnas vinyler och tittade storögt på dem. Det har alltid varit nåt som fascinerat mig.
– Min första riktiga musikminne var från en bekant till familjen som var barnvakt och hade med sig Kiss Alive-plattorna. Jag hade aldrig sett eller hört nåt liknande. Då förstod jag på allvar att musik måste vara nåt väldigt häftigt, säger han.
Nästa stora musikaliska kick kom i tonåren.
– Det var Oasis och hela den fuck you-attityden som de hade. De var verkligen hela paketet.
Drefvet fyller 7 år i februari och kretsar kring en löst sammanhållen skara skribenter med Ricky Holmquist och hans gamla vän och kollega Mikael Mjörnberg som centralt nav.
– Vi startade som ett krogsnack. Vi var ett gäng musiknördar som tyckte all musikbevakning så likadan ut. Vi ville bort från siffror och betyg. Om en artist lägger ner åratal av jobb, själ och hjärta i sin musik då ska vi lägga ner vår själ i texten vi skriver också. Det var budordet, säger Ricky Holmquist.
Får du fortfarande kickar av ny musik?
– Visst kan man sakna de där stora kickarna men de kommer fortfarande. De är kanske inte lika starka och ofta men de finns absolut fortfarande. Det är ju därför man fortsätter att lyssna och leta nytt.
"Jag tröttnar aldrig på musik. Jag kan snöa in på nåt under perioder. Kanske bara lyssna på gammal Motown eller synt en period tills jag tröttnar men då lyssnar jag på nåt annat istället", säger Ricky Holmquist gör krönikedebut på lördag.
Vid sidan av musikintresset jobbar Ricky som lärare.
– Jag har sambo och hund som måste få lite tid också. Som tur är delar min sambo musikintresset.
Det ryktas också att du fortfarande tror på en lyckad fotbollskarriär?
– Ska man hålla på ska man ha ett syfte. Kanske är jag en hopplös romantiker. Officiellt har jag faktiskt inte lagt av än.