Ny teknik, urgammal teknik, egenbyggda grejer, en ensam lampa eller fem ton ljusutrustning. Örjan Fjällströms verktygslåda är stor och hälften av ljussättningsarbetet görs här hemma i Normlösa, andra hälften på inspekningsplatsen.
Han rör sig i gränslandet mellan det reella och det visuella. Han förskönar omgivningar, datatillverkar bakgrunder och förstärker känslor. Ibland skapar han hittepågrejer också, förvillar och ljuger, men om det ska vi tala lite tyst.
Han är världsberömd i branschen, men knappt någon hemma i Normlösa vet vad han sysslar med. Han är ganska kort och klär sig i svart för att gå under radarn. Därtill älskar han att arbeta barfota vilket han flera gånger blivit uppläxad för.
Allt började på Skäggetorpsskolan där Örjan valde film som fritt valt arbete. Han tecknade och skapade animerad film med super 8-teknik. Så småningom fixade han och några polare en tv-studio i pingstkyrkans källare och gjorde reklamfilm, bland annat till Linköpings 700-årsjubileum.
I takt med allt fler sladdar utbildade sig Örjan till elektriker.
På den vägen är det. Projekten blev större och större, Örjan började headhuntas till stora tv-produktioner och hans namn blev känt i ljussättningsvärlden. Samtidigt körde han sidospår, som att vara inspiratör åt Cirkus Cirkör och förse Skövde upplevelsebad med simmande krokodiler på bassängbotten.
Hemma hos-reportage hos Sveriges kändisar, Gokväll, kungen i Storkyrkan, Den stora älgvandringen, påvebesöket, religions-tv . . . I dag är Super 8-kameran ersatt av fem ton ljusutrustning som han hyr in. Hälften av jobbet görs hemma vid datorn, resten på inspelningsplatsen.
Är det med ljussättning som med filmmusik, om man noterar den bara när är den illa gjord?
– Exakt. Ljussättningen ska förstärka en känsla, men får inte ta över så att budskapet går förlorat. Det kan vara en fin balansgång det där.
Berätta om påven!
– Besöket i Lunds domkyrka 2016 var lika stort som Eurovisonsschlagerfinalen och sågs av en kvarts miljard människor. Det var väldigt många mejl med Vatikanen om var påven skulle gå, stå och sitta. Ljusförhållandena var eländiga. Jag fick tända kyrkans stora ljusramp högt ovanför hans sittplats. Trots avrådan drog jag i smyg upp ljusstyrkan till max.
– Det höll på att ta en ände med förskräckelse eftersom någon glömde stänga av rampen under natten så att den blev överhettad. Glödlampor började på morgonen dimpa ned över påvens sittplats.
– Jag fick hitta på en ny, snabb lösning. Säpo prioriterade säkerheten och beordrade fram en skylift, forcerade uppsatta vägspärrar och tog bort alla glödlamporna i den stora taklampan. Det blev mycket intensiva timmar just innan sändning. Phu.
Programledare Linda Olofsson bländades med mycket starka strålkastare för att kvällsskymningen bakom henne skulle komma till sin rätt i tv-satsningen "Den stora älgvandringen" som belönades med tv-priset Kristallen och där Örjan Fjällström hade en viktigt roll.
Ett vanligt dilemma?
– Public service ska avbilda verkligheten, men ibland är den för tråkig. Då handlar det om att förvilla lite lagom, som när Go'kväll ville sitta i starkt solljus vid havet och göra en intervju som skulle se "mysig" ut. Det krävdes stora, uppspända kamouflagenät från ÖoB för att få till känslan.
– Den stora älgvandringen och sändningarna från en lägereld vid Ångermanälven är ett annat exempel. Med vanlig ljussättning och slowkameror när mörkret faller hade bilden blivit grynigare och grynigare. Därför fick jag blända gästerna runt elden med jättestrålkastare, förstärka den blå natthimlen bakom dem med rock'n rolllampor och fejka solnedgång. Ljusrampen ovan elden tog två veckor att rigga, men så fick vi också tv-priset Kristallen för satsningen.
En gång blev du hatad, älskad och världsberömd i samma ögonblick!
– Jag var inbjuden som föreläsare till ett ljusseminarium i Tjeckien. Jag trodde det var någon liten lokal teaterförening, men det visade sig att all världens ljusfolk var där. Jag berättade om min lilla uppfinning att måla ljus i datorn.
Eh . . . va?
– Jag målar färger och ljus med musen i laptopens photoshop, som jag via en projektor applicerar till ett faktiskt föremål i rummet. Projektorns ljus styrs alltså av de färger jag målar i fotoprogrammet. På så vis kan man skippa många små lampor. "You're ruin my business!" skrek en deltagare, men de flesta gav mig stående ovationer.
Det låter ju jättestort!
– Mja, jo . . . jag är pappa till det där. Men äsch, jag trivs bäst under radarn vet du.
När en intervju hos Go'kväll skulle se mysig ut, trots en skarp sol, monterade Örjan stora kamouflagenät ovanför de medverkande.
Beskriv dig själv med fem ord.
– Slarvig, empatisk, glad, nyfiken, tråkigt professionell.
Bästa bok du läst?
– Factfulness av Hans Rosling.
Om du fick resa i tiden?
– Babylon 538 f. Kr då kung Kyros skriver sitt manifest på cylindern med världen äldsta typsnitt. (Finns idag på British Museum, London)
Något du är extra nöjd med?
– Upptäckarglädjen och modet att våga gå utanför min komfort-zon för att få se något nytt.
Något du ångrar i livet?
– Nej, då hade jag ju blivit någon annan. Vill stolt få bära mina tunga svarta misslyckanden som något fint som format mig till allt det jag är i dag.
Örjan målar färg i photoshop som han via en projektor belyser ett verkligt reellt föremål. Här blir en kanelbulle röd med den tekniken.
En okänd talang?
– Jag har lite för många, men använder jag dom samtidigt går jag sönder, vilket händer med jämna mellanrum.
Skriver artiklar, målar, gör logotyper, renoverar huset, föreläser, är söndagsskolfröken, sminkar . . .
Om du vore ett djur?
– En nyfiken och glad ekorre.
Var surfar du när du har tid över?
– Tittar på privata Youtubeklipp från samhällen i krig för att få mig en uppfattning om helvetet de går igenom tills jag inte orkar mer och tittar på katter.
När är människor pinsamma?
– Dom är inte det, dom är fina.
En egenskap du högaktar?
– Stillsamma intellektuella människor som lyssnar.
Påvens framträdande i Lunds domkyrka höll på att ta en ände med förskräckelse. Säpo fick rycka ut och forcera vägspärrar och kravallstaket.
Ett annat yrke som hade passat dig?
– Skådespelare.
Har du någon extravagans?
– En stor vedeldad badtunna. Kräver en hel dag med förberedelser men belöningen är att få sitta tysta tillsammans under en gnistrande stjärnhimmel.
Var trivs du allra bäst?
– Hemma i kökssoffan. Normala år har jag runt 100 hotellnätter. För att behålla förståndet har jag alltid med mig sköna kläder, en Spotify-högtalare och några doftljus.
Din sista måltid?
– Pitepalt och mjölk.
Vem vill du bjuda på middag?
– Upptäcktsresande Ahmad ibn Fadlan, diplomat åt kalifen i Bagdad, och Ellen Key.
Ett erbjudande du inte hade tackat nej till?
– Att sammanföra två stora krafter i samhället som ofta är motpoler till varandra, kulturtanten och den dataspelande ungdomen. Samtidigt som de har helt olika arenor är de stora upprätthållare av å ena sidan det mesta inom kulturlivet, å andra sidan hela den datatekniska utvecklingen.
Vad ska de få göra då?
– Agera i en medryckande scenkonstföreställning, där man blandar musikalens uttryck med dataspelsteknik i en omtumlande interagerad dansföreställning, som kulturtanterna kan vara med och styra via sina mobiler.