I ett årtionde, inte alltför avlägset från vårt eget, så hände det att en kvinna föll från himlen. Händelsen inträffade på sensommaren utanför en anspråkslös liten by vid namn Könizberg i nordvästra Schweiz. Vittnen talade om hur stilla det mulna vädret hade varit, och om hur ett koncentrerat, skarpt ljus plötsligt hade trängt igenom de tjocka molnen. En del talade även om hur ett fjärran muller, inte helt olikt åska, hade hörts eka mellan dalarna, men utan någon blixt. Dock fanns det minst lika många som hävdade att de inte hade hört något muller, men att de istället hade sett en blixt. Närvarande åskådare hade blivit bländade av ljuset och i efterhand fått söka vård, men inte förrän de bevittnat ett högst märkligt fenomen. De hade alla skådat hur en gestalt, i formen av en människa, föll genom öppningen bland molnen, längs med den vida ljusstrålen, och hela vägen ner till marken.
På ängarna, bakom ett stall, hade en ung kvinna uppenbarat sig där ljuset vidrörde jorden i det daggdränkta gräset. Hennes hår hade en lyster som spunnet från ljuset självt. Kvinnan var naken, med hy lika ren och fläckfri som om den hade varit av alabaster. Hon var medvetslös, men vid liv, utan några synliga yttre skador. De som var först på plats antog att hon mirakulöst hade överlevt ett fall från ett flygplan eller en väderballong, eller att detta möjligtvis var en del av någon sorts form av reklamkampanj. Men gissningar fick vänta tills dess att hon var omhändertagen och i säkerhet. När man skulle skyla henne så upptäcktes det, till allas stora förundran, att på sina skulderblad så hade kvinnan två förkolnade utväxter: likt två svarta stumpar, kauteriserade vid toppen; som om de hade blivit brända av en ohygglig hetta.
Hon fördes till närmsta sjukhus för en medicinsk undersökning, men förutom de två svarta stumparna på hennes skulderblad kunde läkarna inte finna någonting avsevärt fel på henne. Som om inte det var märkligt nog, efter att folk skådat hennes fall från skyarna, så upptäcktes det även att hon var i fullkomligt perfekt fysiskt tillstånd. Det utvärderades att hon befann sig någonstans i åldern mellan tjugo och trettio. Hon hade aldrig lidit ett benbrott, eller haft hål i tänderna, och inte heller fanns det några tecken på ärrbildning någonstans på hennes kropp. Inte heller några tecken på tidigare hälsoproblem eller sjukdomar. Det var som om hon hade fötts felfri och fullvuxen. När kvinnan väl vaknade upp från sitt tillstånd så väcktes ännu mera frågor, och mysteriet blev alltmer häpnadsväckande. Hon hade inget minne av vem hon var, var hon kom ifrån, eller hur hon hade hamnat där hon var. Och alla undersökningar för att finna nära anhöriga, eller bekräfta hennes identitet och nationella tillhörighet misslyckades. En psykologisk utvärdering kom även till slutsatsen att hon inte bara kunde tala ett språk, utan alla språk. Tolkar och lingvister från utlandet flockades runt henne och insåg väldigt snart att hon var flytande i över sju tusen språk, utan någon brytning. Hon kunde även skriva och tala språk som klassificerades så gott som utdöda.
Nyheten om händelsen och dess märkvärdiga detaljer spred sig som en skogsbrand över världen. På löpsedlar, i dagstidningar, och på sociala medier kunde man läsa om kvinnan som föll från himlen. Det dröjde inte länge förrän spekulationer och teorier uppstod bland folkmassorna. Vem eller, rättare sagt, vad var hon?
Efter den medicinska utvärderingen på sjukhuset kom utlåtanden från experterna, som sade att de brända utväxterna på hennes skulderblad utgjorde rester från extremiteter där det tidigare skulle suttit ett par jättelika vingar. Religiösa samfund från världen över drog genast slutsatsen att kvinnan var en ängel som fallit till Jorden, och att hennes ankomst var ett järtecken på att Domens dag var nära. Att hon kunde tala all världens språk, inklusive språk som inte längre talades, stärkte deras tro. ”En ängel borde ha kunskapen om alla modersmål efter språkförbistringen vid Babels torn”, hävdade en del av dem. Skeptikerna föreslog att kvinnans fysiska defekt inte var något annat än en genetisk avvikelse, och att utväxterna helt enkelt var en väldigt sällsynt mutation.
På sociala medier växte kvinnans popularitet, och på nätforum diskuterades det vilt om hennes ursprung. Eftersom detta var frågor som kvinnan själv inte kunde svara på, så fylldes svaren i åt henne, och hon blev en personlighet som skräddarsyddes av massorna. Folk kommenterade och poängterade detaljerna bakom hennes uppenbarelse. Det hela blev en debatt där de mest makalösa konspirationsteorierna växte fram. Att hon var en ängel, det var en självklarhet, men ett dåligt tecken om så var fallet, då fallna änglar stod i allians med helvetets makter. Att hon var en utomjording var uppenbart. Ljuset från himlen där hon hade landat och mullret som en del hade hävdat att de hört var bevis nog på att detta rörde sig om flygande farkoster och besökare från yttre rymden. Nej, så kunde det inte alls vara. Hon var definitivt ett hemligt regeringsexperiment – en försökskanin som flytt från närmsta laboratorium för att varna om de oetiska testerna som hon hade utsatts för. Att hon hade minnesförlust var en bieffekt för att förhindra att hon kunde berätta om sina upplevelser. Nej. Det måste vara enklare än så. Hon var en välbetald skådespelerska. Det rörde sig med andra ord om en massiv marknadsföring för nästa stora filmprojekt som skulle komma nästa sommar.
Somliga påstod att hon var en inkarnation av Ikaros som flugit för nära solen. Andra hävdade att hennes första framträdande vid stallet var en parallell till Jesu födelse i Betlehem. Teologer, forskare, konspirationsteoretiker, internetpersonligheter, och politiker; alla deltog de i debatten om vilken symbolisk betydelse kvinnan hade, men få ställde frågor om vem hon egentligen var eller hur hon mådde.
Efter att ha tillbringat över ett halvår på sjukhuset för diverse undersökningar var kvinnan för det mesta omedveten om den mediastorm som hennes närvaro hade orsakat. Och då hon inte kunde svara på några frågor som berörde hennes identitet så förblev hennes bakgrund ett komplett mysterium för alla involverade parter. Intervjuerna med både kändisar och högt uppsatta politiker som hon ställde upp på var mer fokuserade på vad hon representerade än på henne som person. Att hennes bakgrund förblev ett mysterium för henne själv var ingenting som hon kunde åtgärda. Och eftersom hon inte ens kunde svara på det ena eller det andra, lika överraskad som alla omkring henne angående sin uppseendeväckande ankomst, så började till sist intresset för ”ängeln” att falna.
Nyheterna om den fantastiska händelsen publicerades alltmer sällan och började istället att ersättas med mer aktuella och relevanta ämnen: ekonomin, världsmästerskapen i fotboll, och det senaste skvallret om sångstjärnan som var otrogen med en boxare. Närhelst samtalsämnet om ”ängeln” togs upp inom vänskapskretsar under sociala sammanhang så brukade man rycka på axlarna, snabbt leta efter händelsen på mobilernas sökmotorer, eller kämpa för att minnas att det ens hade inträffat. Inte ens forskarna tycktes finna intresse för miraklet längre. De fortsatte istället att spekulera om händelsens betydelse tills dess att de helt enkelt glömde bort skälet till varför de spekulerade från första början. Ett respekterat och etablerat namn inom den akademiska världen utgav en gång en bok om sina personliga tankar kring den mystiska kvinnans existens, men den blev varken populär eller väl mottagen hos kritikerna. Och på så sätt dog även de sista rationella och offentliga åsikterna om fenomenet ut.
Och hur gick det för den mystiska kvinnan? Hon blev utskriven från sjukhuset, och omhändertagen på ett härbärge som lät henne stanna tills dess att hon hade hittat ett sätt att försörja sig. Hon fann sitt kall inom lingvistik som hon visat sin expertis inom. Och även om hon inte visste var hon hade lärt sig den myriad av språk som hon var kunnig inom, så dröjde det inte länge förrän hon fått ett jobb som språkprofessor på ett aktningsvärt universitet. De två märkvärdiga stumparna på hennes skulderblad började med tiden att skrumpna ihop och föll av, utan någon ärrbildning – till läkarnas stora förundran. Liksom alla andra minnen av händelsen hade även de gått ur tiden för att glömmas bort.
Kvinnan gifte sig till sist med en kollega, bildade familj, och bosatte sig i Bern. Så småningom började även hennes egna minnen av händelserna att blekna. Minnena som hade omgett hennes liv från när hon först hade kommit till medvetande efter fallet blev med tiden alltmer obskyra och diffusa. Det förflutna existerade inte, och endast framtiden väntade henne. Närhelst någon försökte påminna henne om hennes mytomspunna bakgrund, så viftade hon bort det som en struntsak som hänt i det förflutna. Hon var en vanlig dödlig nu. En vanlig dödlig med ordinära, dödliga tankar: både skatter och räkningar att betala.
Lika plötsligt som hennes fantastiska uppenbarelse hade tagit världen med häpnad, så hade hon lika plötsligt glömts bort hos massornas kollektiva medvetande. Men hos de få som mindes henne, och som vägrade att glömma, så kvarstod hon som en symbol och ett praktexempel på att mirakel fortfarande kunde ske, också i modern tid – även om de saknade ett rimligt skäl eller en logisk förklaring till varför de inträffade. Det skulle alltid finnas människor att ifrågasätta det och spekulera över det, för att sedan lika fort glömma bort det, så snart som någonting annat stal deras uppmärksamhet. Slutligen, i sinom tid, så kvarstod där endast sägnen om dagen då en ”ängel föll från himlen”.
Novellen är skriven av Johan Dahlskog och är en av tre vinnare i novelltävlingen Unga berättare som arrangeras av Biblioteksutveckling Östergötland i samarbete med Götabiblioteken.