Emelie Schepp utanför lasarettet i Motala. Här utspelar sig stora delar av hennes nya bok "100 dagar i juli".
Vi möts på klassiska Ubbes Bageri i Motala, en plats Emelie Schepp valt ut av en specifik anledning. Bageriet och inte minst det närliggande lasarettet spelar viktiga roller i hennes nya bok "100 dagar i juli". Ja, i den nya boken har deckardrottningen lämnat Norrköping, där bokserien om Jana Berzelius utspelat sig. I stället är handlingen förlagd till hemstaden Motala, vilket innebär att människor runt om i världen kommer få stifta bekantskap med platser som Ubbes, Kärsby och Platenskolan. Boken håller nämligen på att översättas till tio andra språk.
Men vi tar det från början. Emelie Schepp slog igenom 2013 med deckaren "Märkta för livet", den första delen i bokserien om åklagaren Jana Berzelius. Boken gavs från början ut på egen hand då flera förlag ratat boken, vilket gjorde framgången med boken än mer remarkabel. Därefter har det kommit ytterligare sex böcker i Jana-serien, som nu har getts ut i ett 30-tal länder. Hela 3,5 miljoner böcker har sålts, Felix Herngren har gjort en TV-serie om Jana och Emelie Schepp utsågs till årets deckarförfattare tre år i följd mellan 2016 och 2018. Men efter den senaste boken kände Emelie Schepp att det var dags för en liten Jana-paus. Boken "100 dagar i juli" är också en deckare men är helt fristående från hennes tidigare böcker.
– Jag var lite trött på Jana efter att ha skrivit "Björnen Sover" (den sjunde boken i serien om Jana) och visste att det skulle komma en TV-serie om henne. Vad mycket Jana det blir nu, kände jag. Under åren har jag samlat på mig massor berättelser som inte riktigt passar in i Jana-universumet. I Jana-serien så är det ett brott och parallellt med det ska Jana försöka lösa alla gåtor kring hennes mörka förflutna. "100 dagar i juli" är en helt annan berättelse.
Hur skiljer sig den här boken från dina böcker om Jana?
– En som läst boken sa att det var roligt att läsa en lite mjukare sida av mig ,men ändå i Jana-andan. Jana är extremt svår, kall och brutal. Här ser vi en helt annan typ av karaktär som står i centrum.
I "100 dagar i juli" så får vi stifta bekantskap med polisen Maia Bohm som tvingats flytta hem till Motala. Maia kastas rakt in i ett besynnerligt fall där en kvinna har försvunnit och exakt ett år senare hittas den försvunna kvinnans man skjuten. Parallellt med utredningen behöver Maia göra allt för att hjälpa sin son Tim som ligger på sjukhuset, i akut behov av ett nytt hjärta. Snart inser Maia ett hennes sons liv hänger på att hon löser fallet med den försvunna kvinnan.
– Jag tror att fler kan identifiera sig med Maia även om det är många som kommer fram till mig och säger att "det bor en liten Jana i mig också". Då tänker jag: "hur morbid är du?" säger Emilie med ett skratt. Jana är tränad till att döda så hon försöker hantera det i rollen som åklagare och det är utmanande för henne. Maia däremot försöker bara hantera den stressade tillvaron av att ha en son på sjukhuset och samtidigt hantera sin vardag med jobb och ekonomisk stress. Hon lever i en brutal verklighet.
En central fråga i boken är organdonation och de moraliska besluten som man ställs inför i samband med det. Människor som är i ett akut behov av ett nytt organ måste ha det snarast möjligt och för att man ska få organet måste någon annan dö. Samtidigt måste den döda personens integritet värnas. Sker det en olycka där någon dör så måste polisen snabbt avfärda att något brott har begåtts och därigenom undvika en obduktion. Om man genomför obduktionen går organen förlorade för donation.
– Jag fick idén till boken under en middag med en god vän till mig. Han är vakthavande befäl inom polisen och det är de som får ta ställning till om de ska släppa igenom organdonationen eller om händelsen måste utredas. Och på den här middagen berättade han att han ställts inför en sådan här situation där han inte visste hur han skulle göra - skulle han rädda liv eller skulle han göra allt enligt regelboken? Det var så jag fick idén till boken. Maia låter inget stå i hennes väg om det kan rädda hennes sons liv, något som jag tror vilken förälder som helst kan skriva under på.
Under skrivandet av boken har hon djupdykt i ämnet, försökt att förstå både det praktiska och det emotionella kring organdonation. Bland annat åkte hon till sjukhuset i Linköping för att träffa överläkare inom kardiologi, men även en kvinna som, likt bokkaraktären Tim, väntar på att få ett nytt hjärta.
– Det var starka möten. Verkligheten är så mycket mer otäck och skrämmande än vad man någonsin kan skriva om. Men jag försöker fånga stressen och pressen i hur man själv skulle hantera situationen om ens sons liv skulle kunna räddas eller inte.
Emelie Schepp utanför lasarettet i Motala. Här utspelar sig stora delar av hennes nya bok "100 dagar i juli".
Hon bar med sig bokidén länge men den passade aldrig in i bokserien om Jana. Till sist frågade hon förlaget om hon kunde ge ut den som en fristående bok, något förlaget gick med på. Det visade sig att en paus från Jana gav en frihetskänsla och en nytändning i skrivandet för Emelie Schepp.
– Det har varit jättekul att få jobba helt fritt. Med Jana-serien behöver jag hela tiden tänka på vad jag har skrivit tidigare och vad jag ska skriva sen. Men nu behövde jag inte förhålla mig till något som hänt eller som ska hända. Jag hade kunnat ta död på alla om jag ville, men det gjorde jag inte, säger Emelie Schepp med ett skratt. Sen tror jag att många av mina fans kommer känna igen sig i sättet jag skriver på, jag tror inte att de kommer bli besvikna.
Att "100 dagar i juli" utspelar sig i Motala ser hon själv som en hyllning till staden hon växte upp i och där hon och familjen numera flyttat tillbaka till.
– Vi bodde utanför Norrköping tidigare och när det började ta snurr med böckerna för ungefär sex år sedan, med resor och utlandslanseringar, så kände vi att det var dags att flytta till en stad. Då funderade vi på Stockholm men kände till slut att det är nog är bäst om vi är helt oegoistiska och flyttar till en stad där barnen kan ha det tryggt och bra medan vi reser runt. Så vi flyttade till Motala eftersom mina föräldrar bodde här då. Där och då hade vi lika gärna kunnat välja Stockholmslivet, men med facit i hand var flytten till Motala det bästa beslutet vi någonsin hade kunnat ta. Jag är ju född och uppvuxen här och staden har präglat mig mycket. Men när jag frågade min man, som inte är härifrån, om han ville flytta till Motala med mig så gick jag ned på knä. Det kändes som stort beslut. Och nu har vi dessutom köpt en sommarstuga här - fem minuter från vårt vanliga hus.
Nu väntar miljontals läsare runt om i världen på en fortsättning av Jana-serien, och det kommer. Hon har redan börjat skriva på fortsättningen i bokserien, det som kommer bli den åttonde delen. Nu har hon också hittat pusselbiten som ska leda henne rätt i skrivandet - bokens sista mening.
– När jag skriver mina böcker så försöker jag "hitta" den sista meningen i boken tidigt i processen och ha det som ett sorts riktmärke som jag alltid har i huvudet under skrivandet. Det har funnits böcker där jag inte hittat den meningen och då har jag gått vilse. Men nu har jag hittat den sista meningen för den kommande boken, så nu känner jag mig avslappnad. Den förra boken, "Björnen sover", slutar på ett sätt som jag måste reda upp. Även om jag var lite trött på Jana så har "100 dagar i juli" gett mig mycket ny energi att gå vidare i Janas värld. Det känns jättekul att jobba vidare med henne nu.
"100 dagar i juli" släpptes som inbunden bok den 2 september och som ljudbok den 12 september.