Det är onekligen ett spännande historia som Björn Öijer nosat upp i sin nya bok "Poeten som red med Custer - ett svenskt emigrantöde".
Det handlar om Ansgarius Borén som föddes 1848 i Kristbergs socken vid sjön Boren och som utvandrade till USA 1870 och några år senare blev rekryt i general Custers sjunde kavalleri.
– Han var lite svår att hitta till en början. Han bytte namn från Andersson och ändrade sitt födelseår när han emigrerade. Efternamnet tog han sannolikt från sjön Boren, säger Björn Öijer.
Tipset om östgöten som var med vid Little Big Horn fick Björn Öijer av tidigare Corren-medarbetaren Jörgen Auer som berättade om Ansgarius Borén. På Kungliga biblioteket hittade han sen en liten notis i den gamla svenska dagstidningen Vad Nytt? om några svenskar som börjat studera i Illinois.
– Sen öppnade sig olika möjligheter. 2018 fick jag ett författarstipendium och då började jag forska kring honom på riktigt allvar, säger Björn Öijer.
Boken bygger på hembygdsforskning och Boréns brevsamlingar, dikter och teologiska skrifter förvarade i arkiv i USA. Han publicerade dikter och debattartiklar i svenskamerikansk press. Han återvände aldrig till Sverige och dog endast 41 år gammal.
– Det var när jag fick tillgång till de amerikanska arkiven som jag förstod att det var nåt jag kunde göra en bok på. Jag fick veta så mycket kring hans personlighet och religiösa tvivel och grubblerier, säger Björn Öijer.
En stor del av boken uppehåller sig kring tiden före, under och efter slaget vid Little Big Horn 1876. Präriens blodigaste drabbning där de amerikanska indianerna genom en allians av olika sioux- och cheyennestammar under ledning av hövdingarna Sitting Bull och Crazy Horse bildade en allians som fullständigt utplånade Custers sjunde kavalleri. Det blev något av kulmen på de blodiga indiankrigen och den sista stora segern för ursprungsbefolkningen.
Förspelet kring det historiska slaget hade börjat redan i mitten på 1860-talet då siouxhövdingen Red Cloud framgångsrikt hade försvarat de höglänta prärierna i nuvarande Wyoming, Montana och Colorado mot de vita nybyggarna och USA:s armé. Det ledde till ett avtal där indianerna fick rätt till området. När rapporterna om guldfynd i indianernas heliga plats Black Hills senare började spridas eskalerade oroligheterna och avtalet slutade att respekteras. Custer och hans armé tillhörde dem som fick uppdraget att driva bort indianerna.
Du har valt dagboksformen för att berätta historien. Varför?
– Jag ville följa utvecklingen från Fort Abraham Lincoln fram till slagfältet så nära som möjligt dag för dag. Dagboksformen passade bra och jag ville göra en lättläst bok. Breven som Ansgarius skrev hjälpte också till.
Efter åren i det militära blommade Ansgarius Boréns religiösa sida ut. Han drogs till Emanuels Swedenborgs läror och antogs som elev vid Nya Kyrkans prästseminarium i Philadelphia. Med åren utvecklade han en nästan fundamentalistisk inställning.
– Han var nog inte en särskilt sympatisk person. Jag hade väl nånstans hoppats att han skulle ha drabbats av samvetskval efter de blodiga krigen mot indianerna men det finns det inte ett spår av. Han var nog som de vita var mest där vid fronten. I en av dikterna visar han ändå förståelse för indianerna och menar att det var inte deras fel att det sen gick som det gick men inte arméns fel heller, säger Björn Öijer.