Min sommar
Nedslag hos kulturarbetare i Östergötland.
Idag: Stina Opitz
Vi träffas på Kulturhuset Skylten i Linköping. Konstnären Stina Opitz, 76 år, är glad över att återse sin ateljé. Hon har inte arbetat där på flera månader.
– Jag minns att vi var ute och åt på restaurang i mars, men restaurangen var tom. Då började vi förstå allvaret i situationen. Det var mycket svårt att skiljas från sin ateljé så här.
Hon är känd för skulpturer som den trendskapande rondellhunden eller kropparna i naturlig storlek, exempelvis de som hängde från väggar under utställningen Acting in the city i Norrköping, 2013. Men på Kulturveckan skulle temat vara "sista skriket," ett uttryck som går att tolka på flera sätt. På väggarna hänger några av de verk som skulle visas, som klänningen "Manslukerska" med en öppen mun insydd mitt i livet. Ögonen som är insydda över hela klänningen skallrar lite skrämt i "Törnrosa."
– Det handlar om hur man exponerar sig, vad vill man visa eller dölja. Det handlar om identitet, tiden, vad vi är stöpta i, säger hon.
Istället för att åka runt på utställningar blir det arbete hemifrån. Men det är problematiskt då verken ibland tar stor plats, både att tillverka och transportera. Opitz saknar en verkstad att husera i.
– De ska bygga ett nytt biblioteks- och idrottshus i Sturefors, där ska jag göra en stor grej som ska hänga i taket. Den är åtta meter. Det blir som en aluminiumstomme med belysning. Det heter Volt. Volt som i gymnastik, volter i huvudet och volt som i elektricitet.
För att hålla igång arbetet blir det en del nytänk. Genom att se film, läsa och lyssna på musik hämtar Opitz nya intryck. Hon filmar även en del med temat monument som tog sin början i hennes rondellhund som fick huvudet kapat. Filmen utökas hela tiden, vart efter andra monument blir skändade eller utbytta, som till exempel de aktuella statyerna i Charlottesville.
– Det är en intressant debatt. Vad är ett monument, vem äger det offentliga rummet? Vad är ett kulturarv, vart går gränserna?
I Berlin finns ett museum där bortplockade statyer tas om hand.
– Jag ville åka dit och filma men även den resan blev inställd, säger hon.
Opitz jobbar en del med installationer men mest med det kroppsliga. Hennes senaste verk i utemiljö är skulpturen på Timmermansplan i Linköping, kallad "Utomjording."
Nyligen fick Stina Opitz ett stipendium av Liljesonska stiftelsen.