Maria Lindgren har precis gett ut boken "Norrskenet bedrar" där läsaren får hänga med på jakten på en mördare. Något som gör att boken skiljer sig från en vanlig deckare är att det finns inslag av både häxor och magi i historien.
– Det bästa med böcker är att få uppleva olika saker, för det finns nästan alltid någon annan värld att vandra genom, säger hon och ler.
Maria är född och uppvuxen i Strömsund i Jämtland. Hennes pappa var lärare och datoransvarig på en skola i trakten. Hon berättar hur han var en av de första i kommunen att ha en egen dator, och det var framför just den hennes första små historier tog form.
– Jag skrev sådana där historier med “Det var en gång...” och så kanske tre meningar till. Sedan gick jag till pappa och sa “Titta vad fin den är!”. Han var svensklärare, så han sa alltid att “Ja, åh, vad fin den är. Men om du skulle ta och gestalta lite. Om någon känner lukter, beskriv lukterna”.
I skolan var Maria alltid den som frågade vad maxlängden på en skrivuppgift var, medan många av klasskompisarna var mer intresserade av minimigränsen. Idag är hon författare, korrekturläsare, språkgranskare, översättare, förläggare och tentavakt.
– Sedan har jag en bokblogg också.
Man skulle kunna säga att Maria andas böcker. I arbetsrummet i villan hemma i Mantorp finns en stor bokhylla. Här står böckerna prydligt uppradade, sorterade efter färg.
– Böcker kan vara så vackra. Titta på de här till exempel, säger Maria och drar med handen över några böcker med nästan skimrande ryggar.
Det är viktigt med ordning i bokhyllan. En av Marias favoritförfattare är Janet Evanovich. "Hon skriver mysdeckare med mycket humor. Jag får alltid hennes nya bok i julklapp av min mamma. I år fick jag hennes trettionde bok".
Trots att skrivlusten alltid varit stark hade Maria faktiskt en paus från det egna skrivandet under flera år. Men så tog hon upp intresset igen, tack vare en rad novelltävlingar.
– Jag skrev fyra noveller som blev antagna till olika tävlingar. Då hade jag inte skrivit på nästan 20 år, så jag funderade på om jag ens kunde det här längre. Men det gick ju bra.
Tävlingsbidragen fick sedan sällskap av ytterligare en novell, vilket resulterade i novellsamligen "Fantasysagor", som gavs ut i september 2022.
Från början trodde kanske Maria inte att det skulle vara just fantasyböcker hon skulle skriva. Nu trivs hon i en värld där drakar, häxor och talande katter störvar fritt.
Men hur blev det just fantasy? Även om Marias favoritbok är "Liftarens guide till galaxen" är det en genre hon tidigare läst väldigt lite av. Förutom att det var fantasytema på de novelltävlingar hon deltog i har bokbloggen, där hon recenserar böcker, spelat stor roll i valet av genre.
– Det är det folk skickar ut eftersom det är svårt att få recensenter till fantasy. Det är en genre som är svår att få ut på förlag. Jag läser allt och tycker att jag borde kunna skriva allt, men det går inte, det blir fantasy av det ändå, skrattar Maria.
Nu har hon gett sig in i en genre som kan upplevas som något främmande för den svenska publiken. Efter att ha läst och lyssnat på otaliga engelska böcker inom genren paranormal cozy mystery var hon fast.
– Det är som mysdeckare fast med övernaturliga inslag. Det kan vara jättelite, men det kan också vara pang på med varulvar och allt sådant. Men det är oftast så att det är den magiska personen som löser brottet på slutet.
Maria Lindgren älskar att kunna fly in i böckernas värld. Där är allt möjligt.
Den 16 februari gav Maria ut boken "Norrskenet bedrar" inom just den här genren. Egentligen skulle boken ha kommit ut lagom till Bokmässan förra året, men med ett barn som bröt armen och ett liv som kom emellan fick Maria skjuta på boksläppet. I boken får läsaren möta Winnie, en 30-årig tjej som inte vet att hon är en häxa. Hon kom till Sverige när hon var i tioårsåldern, och minns inget från sin barndom.
– När hon fyllt 30 vaknar hon en morgon efter att ha drömt om en kropp i en ravin, en dröm som har återkommit ända sedan hon fyllde år.
I Winnies sovrum finns plötsligt en talande katt, och i tron om att hon fortfarande drömmer följer Winnie med katten. Genom en portal hamnar de sedan i Nighthaven, som ligger någonstans i den amerikanska södern.
– Där träffar Winnie sin familj för första gången och får veta att hon är misstänkt för ett mord som inträffade för 20 år sedan.
Omslaget till "Norrskenet bedrar" är framtaget av den grafiska formgivaren och författaren Ulrica Edvinsson Sundin, som också råkar vara Marias bästa kompis.
Startskottet för boken kom när Maria bestämde sig för att vara med på National Novel Writing Month, som är under november varje år. Då är tanken att man ska skriva 50 000 ord på en månad.
– Min bästa kompis skriver också fantasy och hon sa “Nu skärper du dig”. Jag har alltid sagt att noveller är bra, de är korta och man behöver inte det där lullullet i mitten som är svårt att komma på. Men så skrev jag de där 50 000 orden under november för två år sedan. Då insåg jag att det faktiskt gick, att jag kunde väva ut utan problem.
I jobbet som tentavakt får Maria mycket tid att fundera på bokidéer och karaktärer.
– Då är man tyst i sju timmar, så då hinner man tänka mycket. Det har varit många varv och snurrat. Och sedan när man kommer ut på rasten måste man fort upp med telefonen för att skriva ner det man kommit på.
Det är viktigt att skriva ner sina idéer så snabbt man bara kan. Det är inte helt ovanligt att några av de bästa tankarna kommer precis när man ska sova, förklarar Maria.
Marias bokhylla är full av böcker, många är ännu inte lästa. Och visst kan man köpa en bok bara för att den är vacker. "Den här har ju ett jättefint omslag", säger Maria och pekar på en bok med titeln "Giftmakerskan".
Att forma en huvudkaraktär kan vara svårt. Hur ska personen vara, prata och föra sig? Hur ser den ut? Frågorna kan vara många.
– Min karaktär Winnie är ganska osäker egentligen, som de flesta verkar vara generellt som huvudpersoner i olika böcker, säger Maria och ler innan hon fortsätter:
– Det som är mest utmanande är att inte lägga in för mycket av sig själv i sin huvudperson. Man skriver alltid in sig i alla karaktärer, men den här boken är svår för den är också skriven i jag-form. Så ibland har jag fått påminna mig själv om att det är Winnie som ska göra, inte jag. Efter ett tag blir det även som att karaktärerna lever sitt eget liv.
När man vill skriva en bok gäller det att ta sig tiden att skriva, inte att hitta tid för det. "Jag får sitta när barnen sover eller när jag inte har några recensionsexemplar att läsa", förklarar Maria.
Maria har gett ut "Norrskenet bedrar" på eget förlag. Vill man ge ut en bok så kan man, menar hon. Nu hoppas hon att boken kan väcka intresse för paranormal cozy mystery-genren här i Sverige.
– Det hade varit hysteriskt kul!
Vad är din dröm som författare?
– Det är egentligen att få folk att le och att tänka efter lite. Att bryta lite normer här och där. Den här boken bryter inte så mycket normer, men det gör mina fantasynoveller. Jag vill kunna lyfta allvarliga ämnen med glimten i ögat.
Att veta vad man vill med sin bok är viktigt, säger Maria. Hon har flera tips till andra som någon gång vill förverkliga drömmen om att ge ut en egen bok.
– Läs det du tycker är kul, fundera på varför du tycker det. Vad är det som gör att din favoritförfattare är din favoritförfattare? Härma inte, men gör likadant på ditt sätt. Gillar du en författare för att den skriver så himla ironiskt – var det du med. Du kommer att hitta din stil. Alla kommer inte att älska den, men du kommer förhoppningsvis att hitta de som gör det.
Att själv välja vilka delar som ska tas bort under redigeringen av sin egen bok är svårt. "Det är mycket lättare att tala om för andra vad de ska göra", skrattar Maria.