"Jag ville göra en korvresa där vi också tittar mellan korvarna", säger Jan Scherman.
Korvälskare och medieman. Jan Scherman kombinerar korvtipsen med samhällsanalys i färska boken "Den svenska korvresan", där han rest från norr till söder för att berätta de bästa korvhistorierna och ge de bästa korvrecepten.
– Jag varit ute och rest i detta land väldigt mycket sedan jag var arbetsmarknadsreporter på Ekoredaktionen på 70-talet. Jag har varit från norr till söder många gånger.
– Jag har känt alltmer att jag skulle vilja ge tillbaka lite av alla berättelser jag fått i landet och då är mitt intresse för korv en bra kombination. Alla dessa korvkiosker, korvbarer och restauranger som aldrig får en chans att berätta sina historier, säger han.
"Den svenska korvresan" handlar lika mycket om det glömda Sverige och de svenska rostbältena bortom allfarvägarna som om en kokt med bröd. Korven blir i Jan Schermans resa kittet som håller samman samhället samtidigt som korven rört sig från fattigmanskost via snabbmat i kiosken till gourmetkorv på finkrogen.
– Jag ville göra en korvresa där vi också tittar mellan korvarna. Jag kommer inte med några pekpinnar om hur det här ska lösas utan det handlar om att lägga i dagen hur det ser ut, säger Jan Scherman.
Ett av typexemplen han lyfter fram är Jokkmokk. En avfolkningsbygd som försörjt landet med el, malm och trä i generationer men egentligen aldrig fått något tillbaka. Där befolkningen bara ökat en gång i modern tid och det var när invandrare och ensamkommande flyktingbarn kom dit.
– Där finns Jokkmokks korv med 25–30 anställda. Där jobbar korvarbetare från 20 länder. Det är en fantastisk arbetsplats och där pratar man inte integration, där jobbar man. Det handlar inte bara om regionalpolitik som har kraschat för decennier sen utan också om fantastiska människor som tar egna initiativ trots att regionalpolitiken inte fungerar, säger Jan Scherman.
"Politiker vill gärna låna korvens folklighet", säger Jan Scherman. Löfvens reklamfilm och besök på Leons och dåvarande Alliansens korvgrillningsparty är två exempel.
Han beskriver två stora aha-upplevelser under arbetet med boken.
– Det ena är att integrationen faktiskt kan fungera. Jag har varit på korvfabriker där det finns fantastisk kunskap. Tyvärr pratar vi sällan om framgången med invandring som varit en del av Sveriges historia i århundraden. När man står i Melkers falukorvsfabrik i Falun inser man att det exemplet gäller fortfarande. Det är verkligen integration på bästa sätt.
– Miljöaspekten är den andra stora grejen. Jag har träffat småföretagare och hantverkare som är oerhört besjälade av hållbarhet. Som för länge sen, långt före Greta, pratat om hållbara förpackningar, slakt i närheten av fabrikerna, att inte använda antibiotika i foder och att man ska satsa även på vegetariska och veganska korvar.
Hans eget korvintresse föddes under uppväxten i Linköping vid Folkungavallens hockeyrink. Där kunde man köpa en Luffare (varmt bröd med senap och ketchup) för 25 öre.
Snoddaskiosken i Linköping fick Snoddas agent att reagera när det begav sig. Dåvarande ägaren lyckades dock köpa namnrättigheterna från Snoddas själv som nöjde sig med 200 kronor i ersättning.
– Ibland hade jag sparat till 1,25 så man fick en korv också. Jag tror korven blev lite mytisk för mig redan då. Sen har korven följt mig genom livet, från matsäcken på skolutflykterna till att jag införde korv-after work på TV4 och att jag blev invald i Korvakademien, säger Jan Scherman.
Vad krävs av en bra korv?
– Exakt kötthalt inte så viktigt men runt 70–80 procent bör en bra färsk korv ha. Sen kan man börja med en märkning av produkterna. Det räcker inte att korvens kötthalt är deklarerad, den måste också deklareras med ursprungsland. Jag vill veta varifrån köttet i korven kommer.