Det var på måndagen i Dagens Nyheter som de 653 operasångerskorna gjorde gemensam sak i uppropet de kallar "vi sjunger ut".
– Ju fler som deltar i upprop från olika yrkeskårer desto bättre. Det är viktigt att den här tystnadskulturen bryts och att allt fler törs stå upp för rätten till den egna kroppen, säger Helene Ranada Matstoms, operasångerska från Linköping.
Redan som 14-åring fick Helene uppleva hur det kunde gå till. Hon var 14 år och prao på Östgötateatern. Där fick hon vara barnstatist. Övergreppen skedde precis när hon skulle in på scen.
– Då var det en person som tyckte det var roligt och gick loss på hela min kropp.
Helene berättade inte för någon om tafsandet.
– Grejen är att man är så utlämnad, man blir stel och vill att det ska ta slut, sedan vill man bara glömma. Skammen gör att man håller tyst.
Operasångerskor är utsatta och utlämnade på fler än ett sätt. Det är inte ovanligt att övergreppen sker under spelets gång på scen eller just innan sångerskan ska in.
– Det är kritiska ögonblick för då måste du vara knäpptyst.
Anställningsformen som frilansare med kontrakt på ett eller två år bidrar också.
– Det borgar för en utsatthet och "gör du inte som jag vill är du körd".
Helene tycker det är sorgligt att det ska vara på det här viset.
– Unga sångerskor är mest utsatta sedan skaffar man sig strategier.
Själv har Helena lärt sig jiu-jitsu. En gång har hon i rent självförsvar brottat ner en person precis innan hon skulle in på scen.
– Det hade jag aldrig drömt om att jag skulle behöva göra för att freda mig.
Hon poängterar att det också finns män som utsätts för sexuella trakasserier och att det naturligtvis är lika illa. Det finns också många män som står upp för kvinnor när de drabbas.
Även Nils Spangenberg, vd och konstnärlig ledare för Vadstena-Akademien välkomnar sångerskornas upprop.
– Det är jättebra och nödvändigt. Jag förstår sångerskornas situation. Det är bedrövligt att det ska vara så här.
Han tror att det är maktförhållandena som avspeglas. Det finns en väldigt tydlig hierarki i branschen som han beskriver som aningens gammaldags.
– Den är lätt att missbruka och det finns det de som tydligen gör.
Att det sexuella trakasserier förekommer är ingen nyhet för Nils Spangenberg.
– Det som överraskar mig är att det är så grovt. Man har ju sett attityder. Det är svårbegripligt att det är så grovt.
På Vadstena-Akademien har han vid ett par tillfällen under en tio års tid haft anledning att ta tag i små incidenter. De har en policy och en handlingsplan.
– Jag brukar uppmuntra till att anmäla och inte vara rädda och att prata med mig.
Den som gör sig skyldig till upprepade sexuella trakasserier kan stängas av.