Deltagarna i Robinson presenteras med sin hemstad, och under Ulf Ström stod det Stockholm. Men faktum är att han är uppväxt i Norrköping.
Hej Ulf, du är ju östgöte!
– Ja, jag är uppväxt i Norrköping. Jag föddes i Stockholm, men strax efter födseln så flyttade familjen ner till Karlshov i Norrköping. Där fick jag en fantastisk fin uppväxt med många härliga äventyr. Precis som på vårt lantställe ute på Vikbolandet också.
Ni flyttade från Östergötland när du var sju år, vad hände?
– Jo, såhär var det. Under åren i Norrköping så studerade min pappa till präst och han pendlade till Uppsala. När han var klar med utbildningen så flyttade hela familjen till Bergslagen. Men vi hade fortfarande väldigt starka band till Östergötland och Vikbolandet. Min farfar var rektor där och bodde kvar.
Det var din dialekt som avslöjade dig.
– Ja den dialekten leker man inte med, säger Ulf och skrattar.
Var det Norrköpings hamn som fick dig att vilja bli sjökapten?
– Inte direkt hamnen. Men jag hade en bästa kompis som hade lantställe i Kopparbo vid Kolmården. På somrarna var jag några veckor hos dem. På nätterna då så smög vi ut och klättrade upp på en bergsknalle vid Bråviken. Där satt vi i stillheten och tittade på alla enorma fartyg som gick in till stan. Någonstans där tändes en liten låga.
Ulf Ström kände när han sökte till programmet att han hade många gemensamma nämnare med den riktiga Robinson.
Du jobbar som skådespelare också har jag förstått!
– Det är en liten hobby och bisyssla som jag halkade in på för några år sedan. Det är en jättekul kontrast till sjöjobbet. När det har passat och jag har fått förfrågan om roller så har jag nappat. Men det är småroller, statist med några repliker och några reklamfilmer. När de behöver en arrogant skitstövel, då ringer de mig, säger Ulf och skrattar.
Så har du inte upplevts i Robinson...
– Nej, det är lite kul för det är ju inte sådan jag är. Men det har blivit så att när de behöver en utåtagerande typ så hör de av sig.
En kombination av sjökapten och skådespelare känns som en perfekt Robinsondeltagare.
– Ja, och vet du vad. Du pratar faktiskt med en tämligen nyutnämnd hövding av Bogaboga-stammen i Rabaraba på Papua Nya Guinea.
Oj!
– Ja det trodde du inte, säger Ulf och skrattar. Sedan fortsätter han.
– Det var en helt galen upplevelse. För några år sedan var jag kapten på ett fartyg där nere. Vi servade en provins med medicinsk utrustning, läkarteam och annat ute bland öarna. Vi blev också involverade i ett sjukhusprojekt som uppskattades av urbefolkning så till den grad att de bestämde sig för att utnämna kaptenen till hövding. Och det var ju jag! Så det blev ett kalas där nere i dagarna tre.
Vilken grej. Men hur kommer det sig att du sökte till Robinson?
– Det var min fru som hade sett att man kunde söka. Så jag började fundera på det och tänkte varför inte. Jag tror väl att alla någon gång har kittlats av tanken att vara med i Robinson och har stött och blött det. Jag kom på att jag faktiskt har fantastiskt många gemensamma nämnare med den riktiga Robinson.
Innan immunitetstävlingen fick Ulf Ström det tunga beskedet att hans bror hade gått bort. Det var svårt att fokusera på färgklossar efter sådana nyheter.
Du lämnade programmet frivilligt i söndags efter ett tungt besked, vill du berätta vad som hände?
– På morgonen innan immunitetstävlingen så kom en båt till vår strand. En tjej från produktionsledningen tog mig åt sidan och berättade för mig att min bror hade gått bort. Jag blev ju helt förkrossad. Och min första fråga var vilken bror, jag har tre stycken. Oj sade hon, det har vi missat. De trodde att jag bara hade en bror.
Åh nej.
– De skulle åka och ta reda på det, och det blev ju en tung stund för mig när jag skulle fundera på vem av mina bröder det var. Tankarna for i huvudet, och det var i det skicket jag var i tävlingen. Därefter fick jag besked om vem av mina bröder det var, så då visste jag i alla fall det. Men jag mådde inte bra och kände att jag borde vara med mina nära och kära.
När bestämde du dig för att lämna?
– Under örådets gång kände jag att min motivation, energi och fokus inte fanns kvar. Det riktiga var att bryta och åka hem till familjen. Men under dagen hade Julie bett om att få bli utröstad. Och jag lovade att ställa upp och lägga min röst på henne. Jag hade inte helt bestämt hur jag skulle göra då heller. Men under örådet så tog jag beslutet att det var rätt tidpunkt att bryta.
Är du nöjd med upplevelsen trots allt, eller skulle du vilja vara med igen?
– Just i det här ögonblicket när jag får frågan säger jag tveksamt. Men jag stänger aldrig några dörrar, jag är opportunist. Vankas det äventyr så är jag oftast inte den som är den...
Många intriger blir det när deltagarna kämpar för att vinna. Men det är en del av spelet menar Ulf.