"Folk borde inte sova bort juninätterna!"

När humöret börjar svikta, varför inte börja dikta? Om länets alla slott, då mår man mera gott.

Bo Stolpstedt

Bo Stolpstedt

Foto: Carina Glenning

Östergötland2021-05-25 18:30

Ja, det var just vad prästen Bo Stolpstedt fick för sig att göra under det eländiga pandemiåret 2020, även om han inte är pappa till de torftiga raderna i den här artikelns ingress.

För två år sedan fyllde Bo 75 år och deklarerade "att känna hur passionerna falnar och kroppen sviker är ett helvete. Den som påstår annat ägnar sig åt självbedrägeri" i en intervju. 

Nåväl, passionerna verkar inte ha falnat helt.

Nyss kom hans bok "Östgötska slott och herrgårdar på vers" ut. Det är hans femte skönlitterära bok. Förutom prästkallet och en rad udda kyrkoprojekt under yrkeskarriären har Stolpstedt tidigare skrivit dramatik som han regisserat och satt upp på olika scener i Östergötland.

Vadan detta?

– Jo men, jag hade som många andra tråkigt under pandemin, så jag ägnade hela juni förra året åt att besöka 29 slott och herrgårdar på nätterna. Jag är född i juni och har alltid älskat dess nätter. 

– När kroppen blir allt skröpligare tror jag det är bra att aktivera hjärnan och jag blev lite förvånad över mig själv faktiskt. Det började med ett slott och sedan blev det ett till ... Det rann till där i juninatten, ha ha.

Varför nätterna?

– Någon måste vara vaken när alla andra sover, jag är som en nattvakt, vet du. Det är på nätterna juni är som vackrast. Det där ljuset! Det är verkligen synd att folk sover bort juninätterna, säger Bo som själv inte sover bort en enda natt under året, utan årligen har sin sovtid 03–10.

Under pandemin flödade poesin. Och på vägen hem lyssnade Bo på olika klassiska verk som han tyckte passade ihop med det för natten utvalda slottet. Verken finns angivna i slutet av varje slottsvers.

Vad vill du med boken?

– Jag ser den som en tips- och resehandbok. Att läsa alla verser i sträck kan nog bli tråkigt, men jag tänker mig att man tar med sig boken, besöker någon av platserna, läser versen på plats och lyssnar på musiken på vägen hem.

Sålunda blir det Mozart efter ett besök på Adelsnäs, ett favoritslott även om Bo älskar dem alla.

– Och parken intill Bysjön är så välvårdad och vacker.

Har du någon särskild inspiratör?

– Runeberg.

Sista kapitlet är lite . . . kärlekstörstande.

– Jaså, det märkte du! Ja men, vad vore livet utan skönhet och kärlek? Det är ju de båda som räddar världen!

Fotnot. Den som är intresserad av Bo Stolpstedts bok kan mejla till stolpstedt@hotmail.se

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!