Var ska vi börja?
Jag skulle kunna skriva om appastrofen, som kunde ha krossat en östgötadröm eller om bidrag, som tvingade tankarna tillbaka Christer Sjögrens reprismaskin från 2008 i "I love Europe" eller om programledaren Oscar Zia, som verkligen fick kämpa för att få hem de 90 minuterna den här kvällen. Det var nämligen just precis så de här raderna annars började formuleras, när Zia gång på gång tvingades upprepa haveriet med appen och man nästan kunde känna hur luften sakta gick ur honom och hela festen.
"Det har kommit till min kännedom att vi har lite tekniska problem med Melodifestivalappen. Det betyder att inga röster räknas, men det går fortfarande att ringa in och rösta", sa han tidigt i sändningen.
Kul.
Hur många av den yngre generationen gav upp där och då?
Linköpingssonen Theodor "Theoz" Haraldsson, som har två miljoner följare på Tiktok och är en stor stjärna där, hann säkert också fundera både en och två gånger över just det och vad det kunde betyda för hans medryckande och energifyllda nummer i ”Som du vill”. Theoz, som bildade östgötabänk vid sidan av scenen med Norrköpingssönerna och låtskrivarna Jimmy "Joker" Thörnfeldt och Axel Schylström, satte sitt nummer.
Det blev en nervös och långt väntan, men gänget fick jubla över en ny chans och en välförtjänt plats i semifinalen, som avgörs i Friends Arena.
Att han fick sällskap dit av Danne Stråheds "Hallabaloo" är dock en gåta, som jag inte ens orkar fundera mer över.
Jag har, mer eller mindre, följt Melodifestivalen från 2002, när man gjorde om formatet och tog hela konceptet på turné för första gången. Norrköping och Himmelstalundshallen var ett av stoppen den gången, där Kayo Shekoni, Gladys del Pilar och Blossom Tainton i Afro-Dite fick hela hallen på fötter med sin "Never let it go". Trion följde upp med att vinna hela kalaset i Globen. De 20 åren har bjudit på ett och annat magiskt ögonblick i "mellohistorien".
Som Carolas storslagna "Evighet" 2006 eller Marie Lindbergs magiska ballad "Trying to recall".
Mitt intresse har, det ska erkännas, svalnat en smula med åren, men när jag än en gång hade suckat över kvällens appastrof så kom ögonblicket, som fick schlagerhjärtat att pumpa lite mer. Cornelia Jakobs kramar om känslorna med en sårbarhet och känsla i "Hold me closer", som faktiskt kan bära hela vägen ut i Europa. Jag hade bara önskat vi hade fått höra det numret en gång till den här kvällen.
Det var liksom vi värda med tanke på vad vi stått ut med från Stockholm.
Att Robin Bengtsson, som vann Melodifestivalen för fem år sedan med "I can´t go on", fick den andra direktbiljetten till finalen den 12 mars med "Innocent love" var föga förvånande med tanke på kvällens konkurrens i den första deltävlingen. Han levererade ett stabilt och hyggligt nummer, som räckte gott och väl här och nu, men knappast i en final.
Det är ju, till sist, tack och lov att Tomas Ledin håller fast vid sitt 70-årskalas och vägrar flytta på sig så det blir fest och musik på riktigt i Avicii Arena om tre veckor utan hopplösa appar, teknikstrul och fåniga skämt. Oscar Zia och SVT-produktionen har ju fått sin lokal och gör nog bäst i att fokusera på att fylla den med ett fungerade innehåll och underhållning.
Det blir fem väldigt långa lördagkvällar annars.