Romanserien om livet runt Sommen består nu av fem delar. Boxholmsfödda Camilla Dahlson minns sina somrar med alla idylliska platser som kantar sjön.
Boxholmsfödda författaren Camilla Dahlson kan numera räkna till 21 utgivna titlar i bokhyllan:
– För snart åtta år sedan jobbade jag som ekonom och fick ett avgångsvederlag. Jag tänkte nu tar jag chansen! Jag skriver en roman! Det blev Sommar vid Sommen som är första delen i en serie.
Fick du den utgiven direkt?
– Ja, men jag hade skrivit en hel del innan på ledig tid, skickat in till förlagen och blivit refuserad många gånger genom åren. Dåförtiden skickade man ju tjocka pappersbuntar med post och satte på frimärken.
Camilla skakar på huvudet och ler. Vi enas om att det är så mycket enklare nu när man kvickt kan maila ett helt manus.
Men du började arbeta som journalist?
– Ja, då fick jag ju i alla fall skriva för en tidning. Ändå gick jag fyraårig teknisk linje på gymnasiet, men det var lågkonjunktur och rätt svårt att få jobb. Jag har alltid skrivit och skickat in bidrag till slogantävlingar. Som tolvåring deltog jag i en novelltävling för tidningen Vi, fick pris och blev publicerad.
Är det lättare att skriva noveller?
– Ja, på ett sätt. I en lång romantext är det många sidor att hålla ordning på. Men man ska ju ändå berätta något på färre antal sidor. En novell ska helst uppbyggd på ett visst sätt med en knorr.
Att börja i det kortare formatet, är det ett råd till läsare med författardrömmar?
– Ja, noveller är mer lätthanterliga på det viset och ett bra sätta att börja med, kanske för någon tävling.
Du har också skrivit barnböcker?
– Ja, och jag älskar bilderböcker. Det är ett härligt och lustfyllt format. Jag tycker om att se hur någon annan tolkar min text i bilder. Jag vill också dansa och Innebandystjärnor är lättlästa böcker för barn mellan sex och nio år.
Berätta!
– De handlar om ganska allvarliga ämnen som barnfattigdom och mobbning, men också om pirret inför första matchen och sådant.
Camilla plockar fram flera böcker med uttrycksfulla illustrationer. Min blick fastnar titeln Min skalliga mamma och jag anar vad den handlar om. Camilla nickar instämmande och berättar att hon skrev boken när hennes egen mamma fick cancer. Som vuxen dotter såg hon hur modern genomgick sina behandlingar. I barnboken låter hon en liten pojke erfara samma sak.
När Camilla Dahlsons mor behandlades för cancer skrev hon barnboken Min skalliga mamma.
Låter du ofta egna erfarenheter bilda motiv i dina böcker?
– Ibland. När jag skrev boken Jag vill också dansa gick min dotter på förskola. Alla barn skulle visa upp saker de fått när de fyllt år. Sådant kan ju lätt skapa status kring vad man får och inte får i present. Det ordnas aktiviteter som alla ska vara med på, men alla har kanske inte råd att delta, utbrister hon och blicken blir plötsligt sorgsen.
Camilla är en lättpratad författare som engagerar med sina tankar om hur barn och ungdomar förhåller sig till skola och liv.
– Ja, jag skulle gärna skriva fler barnböcker faktiskt och jag besöker ofta skolor. Det är jättehärligt och man kan få alla möjliga frågor, som gillar du att hoppa bungy jump och sådant.
21 böcker har det blivit genom åren. Numera är Camilla Dahlson författare på heltid.
Att skriva för barn och vuxna, hur skiljer det sig?
– Man måste fånga barn ganska snabbt annars tröttnar de, går vidare och gör något annat. I en roman för vuxna kan jag ta mer tid på mig att bygga upp en handling. Men det här har faktiskt ändrats med ljudböckerna.
Idag skriver många författare direkt för ljudtjänsterna. Om texterna förr tog vägen via en tryckt bok som sedan lästes in för lyssnarformatet, kan förlagen idag be författaren att skriva kortare meningar och tänka på hur det skrivna kommer att låta. De kan gärna ”hinta” och ”agna upp” tidigt i texten. Allt för att lyssnaren ska känna spänning eller förväntan och vilja fortsätta.
– Ja, har man lånat eller köpt en bok ger man den kanske lite tid, men om man lyssnar finns det ju tiotusen övriga titlar att välja. Så varför ska jag fortsätta med den här om den inte fångar mig? förklarar Camilla och ler underfundigt.
Du har också skrivit lättläst litteratur för vuxna?
Camilla Dahlson skriver gärna barnböcker och besöker ofta skolor.
– Ja, det var för en manustävling. År 2015 hade vi många nyanlända vuxna i Sverige. Det fanns ett behov av lättlästa böcker med ett innehåll som passar vuxna. Men det var viktigt att det skulle vara lustfylld läsning eftersom många hade upplevt krig och svårigheter. Man skulle kunna läsa det med ett leende på läpparna.
Camilla vann inte tävlingen men juryn valde ut några till som fick publiceras, däribland hennes manus. Men det var inte ett helt enkelt sätt att skriva.
– Att skriva lättläst för vuxna är svårare än vad man kanske i förstone tror. Det är väldigt uppstyrt med många redaktörer, en referensgrupp och andra inblandade. Man måste hela tiden tänka på ordval och inte använda metaforer som kan missförstås. ”Kasta ett öga” och liknande går inte hem. Gärna upprepa samma ord så att läsaren känner igen sig, vilket man ju tvärtom undviker i andra texter för det blir tjatigt.
Det blev inte fler lättlästa böcker skrivna för Camilla Dahlsons räkning men något annat hade hänt. Hon hade funnit sin genre. Feel good-romaner. Serien om Sommen påbörjades. Runt sjön med sina idylliska platser har hon tillbringat sina somrar, inte minst i pappas båt.
Författaren i trädgården utanför villan. Till höger, en bikupa: ”Egen honung är härligt!”
– Ja, och där finns ett litet bed- & breakfast med ett härligt växthus och ett café som bildar förlaga till min roman med lite förändringar. Jag har möblerat om och placerat ut karaktärer. Det roliga är att när jag åkte dit i efterhand, mötte jag mina påhittade personer! En grupp damer som målade akvarell kom på besök. I en av mina böcker skaffar en kvinna sig husvagn, en annan blir änka och drar från Tranås. Jag möter just en kvinna som blivit änka, tröttnat på Tranås och skaffat husvagn. Hon var som en ”korsning” av mina två karaktärer, i verkligheten! Jag skriver också om en älgsafari. Tror du inte att det dyker upp en älg innan jag åker hem? Till och med den lyckades de fixa fram åt mig!
Camilla skrattar åt minnet. Jag frågar om det kanske är så att hon numera, i sin författarroll har en öppen blick för alla vardagsöden. Platserna och karaktärerna finns där men man får inte syn på dem eller tar sig tid att lyssna när man arbetar med andra saker.
– Nej, jag mötte dem inte som ekonom bland alla siffror.
Så du är en iakttagare numera?
– Ja, faktiskt, utbrister Camilla med ett fniss. Om jag sitter på ett café är det klart att jag hör lite av vad exempelvis ett gäng äldre damer pratar om, det måste jag erkänna och det är lite spännande. Jag hade ju faktiskt fyllt fyrtio år när jag fick min första bok utgiven. Jag har upplevt en massa saker och träffat många människor under åren som jag kan hämta inspiration från.
”En promenad på morgonen väcker kroppen och knoppen. En liten fika och sedan sätter jag igång att skriva.”
Ett sista råd, kanske? Att det aldrig är för sent att bli författare?
– Precis! Om jag bara hade suttit hemma och skrivit och inte varit på alla arbetsplatser, hade jag inte heller vetat något om hur livet kan te sig.