Linn Svensson har genom åren gått en tuff kamp mot oro och ångest. Nu berättar hon att hon kommit ut på andra sidan.
Ögonen tåras och mascaran rinner ut en aning ur ögonvrån på Linn Svensson när hon berättar vad familjen, och framförallt hennes mamma, har betytt i kampen mot den psykiska ohälsa hon kämpat med i många år.
– Hon gav mig kärlek, peppade mig och sa att jag inte skulle ge upp. Hon och jag kämpade mycket tillsammans och hon fanns alltid där, säger Linn Svensson och torkar bort mascaran med fingrarna.
Men när Linn Svensson gick på mellanstadiet och problemet med oro och ängslighet började var det ingen i vuxenvärlden som uppmärksammade problemet.
– Jag förstod inte själv vad det var. Det var inget man pratade om. Men jag inser att om jag hade fått prata med någon och fått hjälp redan då, så hade jag kanske inte behövt gå igenom alla de här åren av ångest.
Oron och en känsla av att inte vara värd något ökade under högstadiet, något som yttrade sig i att hon blev tyst, allvarlig och innesluten.
– Men det bröt ut mer när jag var i tjugoårsåldern. Det var då det verkligen slog till och gick över till en riktigt stark ångest.
Att bara berätta om sin psykiska ohälsa är en del i processen att må bra för Linn Svensson.
Hon berättar att hon är en strävsam person som är mån om att jobba och göra rätt för sig men att hon gick en ständig kamp mot ångesten i det tysta.
– Man blir totalt slut av att gå och vara så rädd. Det är ju ett lidande utan dess like. Det har varit andra saker i mitt liv som har varit tuffa. Jag har gått igenom missfall och jättemycket jobbiga saker. Men det är absolut ingenting i jämförelse med ångesten.
Linn Svensson jobbar till stor del som sångerska, körledare och artist. Jobb som innebär att hon utsätter sig för press och förväntas dela med sig av sin energi och sprida glädje.
Har ditt yrkesval verkligen varit bra för ditt mående?
– Det kunde vara tufft ibland om jag mådde dåligt att vara strålande glad och stå och sjunga. Men sången har alltid betytt så otroligt mycket för mig och fått mig att må bra. Jag har gjort allt för att den inte ska ta tas ifrån mig och vägrat ge upp.
Linn Svensson ser ljust på framtiden. "Varje dag utan ångest är en gåva. Jag känner lycka att jag inte behöver kämpa med det hela tiden längre".
Hon sökte professionell hjälp för sina problem lite efter hon var tjugo år och hade bättre och sämre perioder fram till för tretton år sedan då en vändning kom. Linn hade sökt en utbildning inom turism i Söderköping men mått dåligt på sommaren innan skolan skulle börja och tvekade inför skolstart.
– Men jag tänkte att jag testar och tar en dag i taget. Jag lovade också mig själv om jag klarar utbildningen skulle jag berätta på avslutningen om min kamp att klara av den.
Trots att hon kände oro för att bli dömd ställde hon sig inför klasskamrater och lärare på examensdagen under middagen på Söderköpings Brunn och berättade om sitt mående. Efteråt kom många fram och sa att de var berörda och några grät.
– Det var som en sten föll från mitt hjärta, att jag äntligen, för första gången i mitt liv, vågade vara öppen med min kamp.
Att få några uppmuntrande ord gör vem som helst glad.
Steg för steg började Linn komma i balans och må bättre. Hon poängterar att det fortfarande råder ett stigma om psykisk ohälsa men att den minskat och att det varit viktigt för hennes mående.
– Jag hade gått omkring och varit rädd för ångest i fruktansvärt många år. Men började i stället tänka jag struntar i det, det får bli som det blir, får jag ångest så får jag. Att mer acceptera. Jag har det här och jag duger i alla fall.
Att Linn Svensson väljer att berätta sin historia i tidningen förklarar hon med att hon vill hjälpa andra, nu när hon själv hittat balans i livet.
– Jag skulle säga att många som brottas med ångest är väldigt starka. Du tvingas vara stark. Det har varit många tårar genom åren. Man kapitulerar och så börjar man om igen.
Linn Svensson blev rörd när hon berättade om vad hennes mamma betytt för henne och var tvungen att bättra på mascaran efter några tårar.
Den psykiska ohälsan har hämmat henne i karriären som sångerska, då hon oftast tagit den invanda vägen istället för att anta svårare utmaningar. Också socialt har hon ofta dragit sig undan och den kanske största sorgen är att hon aldrig kände sig redo att skaffa barn.
– Den tiden i livet när folk skaffar barn försvann för mig. De åren gick åt till att orka leva. Jag tänkte att jag inte dög till att vara förälder. Men gud vad knäppt. Visst skulle jag kunna ha barn.
Findus som är en blandning mellan norsk skogskatt och bondkatt är en kär vän till Linn Svensson.
Hur mår du idag?
– Jag mår jättebra och trivs med livet. Jag tar inget för givet, lever dag för dag men det är inget jag går och tänker på ständigt eller som hindrar mig i mitt liv som förr. Jag känner att jag blivit ganska stark av att ha det här i bagaget. Det har kostat otroligt mycket men samtidigt hade jag inte varit den jag är idag och kanske inte känt samma empati för andra.
Efter många år av kamp mot ångest i det tysta har Linn Svensson hittat balans i livet.