Steg för steg har man tagit sig an allt större utmaningar. Det är så regissören Andreas Nilsson beskriver utvecklingen för Ydre Riskteater. Diskussioner om att göra "Rent" har funnits i över tio år, men tidigare har man inte vågat sig på projektet.
– Nu kändes det som att vi var mogna. Det är ju egentligen en rockopera där allt material sjungs under mer än två timmar. Det är en utmaning både att studera in ett så stort material, och att förmedla en historia på ett bra sätt med bara sång. Nu har vi valt att inte sjunga riktigt allt, säger Andreas Nilsson.
Musikalen följer ett gäng unga människor i New York under slutet av 1980-talet. De försöker skapa sig ett liv samtidigt som aids kastar kolsvarta skuggor över dem. Även om sjukdomen inte längre är ett lika konkret hot så finns det flera anledningar till att musikalen fortfarande känns angelägen, menar Andreas Nilsson. Ur ett historiskt perspektiv är det inte minst viktigt att visa hur illa aidsdrabbade behandlades.
– I dag har vi bilden av att vi kommit långt i våra attityder mot homosexuella, men – som jag hörde någon säga på radio – så länge uttrycket "komma ut" fortfarande existerar så har vi fortfarande en bit kvar, säger Andreas Nilsson.
Att ta upp ämnet på landsbygden är också viktigt, menar han.
– Jag upplever att många med en annan läggning än den heterosexuella söker sig mot storstäderna, eftersom det är lättare för dem att bli accepterade där.
Samtidigt betonar han att "Rent" genomsyras av en positiv känsla.
– Det handlar om att fånga dagen, leva i nuet, och det gör det till en intressant historia.
I ensemblen blandas nya, lokala förmågor med professionella skådespelare. Det började med en audition dit alla var välkomna, och utifrån den sållades de medverkande fram. I några fall fick man söka vidare runtom i landet för att hitta rätt skådespelare.
Repetitionerna har pågått under helgerna sedan i februari, och efterhand har en bit av New York vuxit fram på Kulturverkstadens scen i Österbymo. Ungefär 50 personer är inblandade i produktionen, drygt 30 av dem finns på scenen. 90 procent av arbetet sker ideellt, delvis med hjälp av lokala företagare.
– De lägger sin fritid på att hjälpa oss, bland annat med att bygga scenografi. Eftersom vi har en egen scen kan så kan vi förbereda oss under lång tid, säger Andreas Nilsson.
Målet är att göra maffiga föreställningar med ljus och effekter som inte ligger långt efter landets stora teaterscener.
– En del av vår idé är att försöka göra det omöjliga, säger han.