I början av mars var Mikael Horned på utbyte i den norska huvudstaden för att göra en huvudroll i Verdis opera "Falstaff". Premiären var bara veckor bort när beskedet kom: alla konserter i landet ställs in.
– Det var så himla underbart att vara där och det var en stor utmaning för oss alla. Vi hade jättekul och precis när vi började se premiären i siktet så kom beskedet. Det tog tvärstopp. Det var en kalldusch, säger Mikael Horned.
Istället fick han packa ihop och åka hem till Stockholm för att läsa klart de sista månaderna på Operahögskolan. Då kom nästa kalldusch: alla undervisning skulle ske hemifrån fram till examen.
– Jag fick göra om min lägenhet till mitt nya övningsrum och göra min sambo döv och störa grannarna. Jag satte upp en lapp i trappuppgången och då var det folk som skrev trevliga saker på den, så det verkar inte som att folk störde sig så mycket. Men jag tror att han som bor vägg i vägg borde störa sig på mig.
Mikael Horned växte upp i Vimanshäll i Linköping och läste på Katedralskolan under gymnasiet. Till en början hade han inget större intresse för klassisk musik, och började sjunga först vid 18 års ålder då han fick han en sånglektion av sin mamma.
– Jag skulle inte beskriva det som att jag kände att jag var bra på det från början. Det var mer att jag upptäckte en väldigt förlösande känsla att få sjunga. Det var som att jag lättade på trycket, som man går runt och bär på till vardags. Sången var en plats där jag fick öppna mig och ventilera. Jag blev beroende av det.
Efter gymnasiet började han på Liljeholmens folkhögskola i Rimforsa. Därefter blev det några år på musikhögskola i Västerås innan han kom in på Operahögskolan i Stockholm. Men att han skulle fastna för just opera var inte självklart från början.
– Jag minns mitt första möte med opera i tidiga tonåren. Vi var på Konsert & kongress, och om jag inte minns fel så var det en folkmusikvariant av Mozarts "Trollflöjten". Jag tyckte att det var fruktansvärt sömnigt så jag somnade och missade stora delar av operan.
För ett par veckor sedan tog han examen. Med ett diplom från landets främsta utbildning inom opera hoppas han att framtiden ser ljus ut.
– För många är det högsta drömmen att komma in där och ta examen. Då har man det bästa förutsättningarna för att lyckas. Jag har svettats och gråtit så mycket under utbildningen, men all möda har varit värt det. Jag har vuxit enormt av det och trots krisskiten på slutet så har det varit en väldigt bra utbildning för mig.
Under utbildningen har han gjort rollen som underjordens härskare Pluto i Vadstena-Akademiens uppsättning av "Orpheus" förra sommaren och varit solist på Kungliga Operan i "Eugen Onegin" av Tjajkovskij. Nu drömmer han om att kunna bygga en karriär utomlands.
– Det är inte nödvändigtvis de största operahusen som jag drömmer om. Det handlar mer om att få vara med i en högklassig föreställning, var den än är. Det kan vara i ett litet operahus eller ett stort.
Närmast väntar en höst med inplanerade konserter i både Stockholm och Linköping, om de kan bli av det vill säga. En av konserterna är i Crusellhallen, samma Crusellhall som han själv somnade i för femton år sedan.
– Det hade varit en fantastisk cirkelslutning. Jag hoppas verkligen att konserthusen har öppnat tills dess.